När man går sönder av oro
och inser att tiden går alldeles för fort.
Heike skrämde mig i söndags och skar i hjärtat så det höll på att gå sönder. Hans bakdel har ju inte varit i det bästa skicket sedan något år tillbaka. Artrosen visade sig efter röntgen och satt/sitter i höfterna upp på ryggen. Detta kan man inte åtgärda, utan man gör det bästa för att hålla det i schack. När veterinären lämnade mig beskedet så sa han att Heike skulle hållas igång men att han numera skulle få bli "soffhund". Tror iof inte att han skulle fara illa av att vara det, han älskade soffan då och gör så även nu, meeeeen han älskar även att följa med, vara med, precis överallt. Sa då och säger även nu att han vill vara hund, och att han mår bra av att vara igång och just få vara hund. Hade jag där och då placerat honom i soffan så hade han idag inte varit med mig, helt säker på detta. Det är promenaderna, de dagliga uppförsbackarna och aktiviteterna som hållit honom på benen. Dock tar ålder ut sin rätt och orken tryter ibland, vilket har visat sig det sista. Med det kommer också det oundvikliga, han tappar muskelmassa. När han tappar muskelmassa så sliter det på hans leder, får ingen hjälp att hålla kroppen uppe och därav nedgång, en ond trall, ett ekorre hjul.
I söndags kväll så var han markant halt vänster bak, han hade stora problem med att ta sig upp. Upp kom han och vi linkade på så sakteliga runt kvarteret. Masserade honom över ryggen och bakpartiet och fick en känsla av att han tyckte det var gott för kropp och själ. Behöver jag säga att jag hade svårt att somna, låg och lyssnade på honom, länge, länge <3. I måndags morgon så var han fortsatt halt men vi gick så sakteliga till jobbet för upplever att han behöver "komma igång"! Väl på jobbet så fick han ikläda sig sitt BackOnTrack-täcke och återigen lite massage. Vid hemgång lunch så gick han något bättre igen och han fick stränga förhållningsorder att hålla sig stilla.
Jag gick på Zumba efter ett långt juluppehåll och när jag kom hem var Heike på baksidan, tog en lång promenad med Kaili och när vi kom hem så var Heike inne igen, och halt :(! Så sa till min bättre hälft att han inte får vara ute i snön på baksidan för han överanstränger sig där och då. Han får snällt hålla sig inne och i stillhet, massage och boost på vibbplatta framledes. För skall ha honom på benen igen, han SKA upp på benen igen <3!
Gör mig så vansinnigt arg att det inte finns en bassäng i närheten där jag kan simma honom, Treadmill i all ära, men tror mer på bassäng där HELA kroppen får arbeta. Dock så ser det ut som vi kommer att påbörja en Teadmill inne i Vetlanda i nästa vecka med lite tätare besök i starten och sedan 1 ggr i veckan/varannan vecka.
Soffhäng på kuddhavet <3
Lite soffhäng till fast Kaili <3
Det har snöat här, fantastiskt stora härliga flingor. Behöver inte säga att jag varit som ett barn på julafton va ;)! NJUTER, ja det har vi gjort allihop, ingen nämnd ingen glömd.
Dock har det mest varit kallt men i söndags så var det mildväder och då passade vi på att KRAMA snön en del och dessa båda skapelser kom till. Simons fick heta Egon och "flickornas" fick heta Elsa. Ni kan nog lista ut på bilderna vilken snögubbe som är gjord av vem ;)! Hade i helgen även förmånen att få ha Saga-Li hos oss. Den tösen, säger bara det, hon har snott både farfars och farmors hjärta. Hon är en sådan go o varm tjej och ser så fram emot att få följa henne genom livet <3! Kvalitetstid för oss har det varit och värdesatt det så!
Magiska mornar och kvällar har vi haft, en del mulet och en del stjärnklart <3, like magic!
Har tillbringat ganska många timmar i vårt bästa inköp på länge (i våras)! Det är så skönt, avkopplande, rogivande och speciellt stjärnklara kvällar. Gick ut en kväll när det var mulet, lutade huvudet tillbaka och njöt av värmen. Öppnar ögonen och tittar upp och då öppnar sig molntäcket och Karlavagnen träder fram, så häftigt =)!
Lyckligt lottat är jag som har denna möjligheten, gör gott för min kropp som lider av värk!
Har hälsat på de här båda sötnosarna också och till helgen så skall jag få vara kattvakt =), me like a lot!
En dag skall jag ha en egen eller två, har jag sedan länge bestämt. Får se hur och när man lyckas att sno ihop den konstellationen, hund-katt!
Nova
Fenix
Fenix har verkligen vuxit ifatt Nova och man undrar var i vikt och storlek han kommer att stanna. En ståtlig kille kommer han att bli helt klart, "Lilleman"!
I kväll skall sessan få dra kätting, hon är i STARKT behov av aktivering. Dock så får jag nog börja hänga på lite mer tyngder för tyckte det gick lite för lätt sist.
Nej go vänner nu skall jag försöka ta mig ut en sväng!
Var rädda om Er och STOR varm kram!
Gudrun
