akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Jag vet inte riktigt var och hur jag skall börja

Publicerad 2017-07-27 00:26:00 i Hundarna,

Så börjar från start sedan sist ....
 
Går inte en dag utan att jag har Heike med mig, inte en dag faktiskt. Saknaden är enorm och gråten en ventilationskran. När jag var på Polardistans så fick en bror till Heike och Akilles somna in. Hans husse har jag haft lite kontakt med under vår väg med våra fyrfota vänner och gjorde vansinnigt ont att veta att Devil inte heller finns bland oss. De tre musketörerna har åter samlats på en plats där de väntar på oss <3! Dagen D närmar sig och intalar mig att den bara passerar men vet att det inte blir så. Kommer krascha för ett litet ögonblick, men då kommer han vara där med sin nos i min hals så varm och mjuk och fylla mig med värmen 💙💔💙
 
I november, närmare bestämt 161107 föddes en kull med valpar uppe i Sulviken, den liksom bara dök upp. Dagen efter att vi lämnat Sulviken, dagen efter. I den kullen fanns en vit Malamutehanne som första gången jag såg honom på bild talade till mig. Jag sköt det ifrån mig men varje gång han syntes så fick jag den där känslan. Så allt eftersom tiden gick och saker fick mogna så var Håkan och jag överens om att vi trots tidigare bestämmelser skulle ha en kille från kullen. Tanken var på den vita men ödet ville annat .... Ventilerade med Sandra och till slut efter 6 veckor åkte vi upp till Sulviken, jag och Sarah, för att hälsa på dem. Några av valparna var redan placerade efter nogrant övervägande från Sandras sida. Rätt valp skall alltid till rätt hem, det hem som gör att just den valpen mognar och fyller den plats som köparen önskar. Det är ingen lätt uppgift för dem! Att sedan Team Snowquest lägger ner hela sin själ i att förbereda valparna till att bli de bästa individer och grundar för en stabil o trygg tillvaro innan de levereras är GULD värt, guld! Som valpköpare har man så mycket gratis tack vare Sandra, Michelle och Torbjörn så är lyckligt lottad 💞
 
I alla fall mycket tid spenderades i valplådan och ute på upptäcktsfärd  eller i valphägnet! Alltså det är 8 underbara individer! Var och en på sitt egna lilla sätt, ljuvliga så ljuvliga! Vi hittade ganska snart en favorit Sarah och jag, en flerfärgad väldigt cool o skön kille som sökte kontakt i stor utsträckning.
Vi var nästan alla valpköpare på plats och vi klämde o kände o ventilerade och umgicks, jättemysigt var det att få denna möjligheten! Vi hade en härlig helg med trevligt umgänge och var lite vemodigt att lämna för hemfärden.
Gick några dagar innan Sandra meddelade att nu var det bestämt, Tuvaq var för oss! Den vita hannen har fått stanna kvar i Team Snowquest och går under namnet Isbjörn. Jag har startat ett instagramkonto som heter alaskanmalamutetuvaq där man kan följa hans färd mot en ev. draghundskarriär.
 
I mitten av januari så for Håkan och jag upp till Sulviken en torsdag vid lunch. Passade oxå på att svänga in och tittat till vår tomt där vi skall bygga vårt krypin, längtar! Väl på plats sov vi några timmar innan vi sa hej till familjen Tellström och Sandras mamma Elisabeth som också var där. Vi fick stifta bekantskap med Tuvaq och tog med honom och Kaili bort från gården för att de fritt skulle kunna bekanta sig med varandra. Det tog väl typ 2 sekunder innan de var klara med varandra och vi strosade iväg en kort sväng. Tuvaq fick följa med oss in i stugan några timmar för o känna in oss och vi honom. Gick fint =)!
Sandra hade tidigare i veckan sagt att Tuvaq var klar hos dem, nu väntade han på oss. Hur bra det stämde fick jag bevis för när jag skulle sätta tillbaka honom till Isbjörn och Khaleesie. Han hade inget intresse av att gå in till dem, var ett big NONONO där. Fick skratta lite o så sa jag till honom att det är bara några dagar kvar sedan är tiden här till ända. Var som han lyssnade och fann sig i det. Resan hem gick hur bra som helst. Vi hade förberett oss på att stanna jätteofta o laddade med leksaker o tuggben men fick snällt finna oss i en sovande Tuvaq i stort sett hela resan ner 💙
 
Tuvaq har nu varit hos oss i lite mer än 6 månader och han är en stor och ståtlig kille! En jordad kille med gott självförtroende och lyhörd som få (om det inte är en löptid i närheten 😱). 
 
Kaili då, ja lilla prinsessan har sina dagar när hon är allt annat än glad och sen har hon sina dagar när livet leker! Hon har fått göra en seniorkoll o hennes värden är bra! Hon har även fått en ny smärtlindring (dyr som skam) och den är hon iaf gladare på så vi äter den! Hon ska även operera bort två knölar som hon haft ett tag, eftersom hon börjad slicka på den ena! Blir efter rötmånadsperioden är över!
 
Här kommer lite bilder ❤️💙
 
 
Over and out!
//Gudrun

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela