akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Mycket kretsar runt mina

Publicerad 2016-04-26 06:15:00 i Allmänt, Hundarna,

värdefulla 4-fotingar och just nu mest Heike. Gör så ont att se när hans kropp inte vill men han själv <3! Joakim (Kaili´s uppfödare) sa i helgen att viljan hos honom finns och är stor men kroppen säger ifrån, sorgligt! Det är inte riktigt rättvist tycker jag, INTE på en fläck faktiskt! Kärleken till den här killen går bortanför alla gränser och hjärtat kommer att gå itu en dag! Så nu önskar jag mig för Heike´s skull VÄRME och sol, lata sommardagar, bada i sjön, strosa i blåbärsriset, tugga tuggben och njuta! Hösten får bli ett senare kapitel, ett mycket senare kapitel.
Här och NU!
 
I helgen så gästades vi av Joakim, Sandra, Mattej och Caspian. Med sig hade de även Rebecka och Alexander (valpköpare och goda vänner till dem). SPHK södra hade utställning i Vaggeryd så där tillbringade vi lördagen. Dock fick jag ta lite sovmorgon då jag varit och hämtat Jocke i Jönköping på natten och lade huvudet mot kudden vid 03.30-tiden ......
Gick bra för Team Tornarsuk och fina kritiker delades ut. Vann avelsklassen var så kul och kom 2a i uppfödarklassen. Dock tyckte jag det var lite sorgligt att Laska inte fick sitt Cert. Dommaren tycker hon är en fulländad Malamute men svansen, nope! Så på grund av den uteblev certet .... tufft tycker jag, men alla är vi olika och tycker också så .... Däremot så gick det galet bra för Laskas kopia i form av Rebecka och Alexanders Anana. Hon blev etta med excelent och cert, kuuuul, och GRATTIS till det. Anana och hennes kullbror blev även etta i par.
Irene hade en åskådare vid matintag som tyckte att hon gott kunde dela med sig :´)!
Gudrun har dock inte tagit några bilder denna helgen, slarvigt ja jag vet, men har faktiskt inte haft tiden till det!
 
Vi har nog haft alla sorters väder också, det har faktiskt snöat like crazy här och haglat och sol och moln och regn och ......

Söndagen ägnades åt "attgöralistan" för min del, vilket innebär att jag varit rörmokare, vedstaplare, kompostflyttare, äppelträdsbeskärare och lite annat smått och gott!

Har sprungit mitt längsta ever, igår 13,5 km och gick förvånansvärt lätt. Målet var att få ihop 1,5 mil men se det gick inte. Orkar liksom inte ligga o springa i området bara för att få ihop det sista, så när jag kom hem så var det inte längre än 1,35 så fick nöja mig med det. Höll ett 6 minuters tempo i snitt .... Är ju så att jag inte jagar någon tid, jag jagar bara att ta mig runt de 2,1 milen på Göteborgsvarvet. Så om jag orkar och kan hålla mitt 6 minuters tempo hela vägen så kommer jag vara MER än nöjd! Mest förvånad är jag dock över att jag inte är tröttare när jag kommer hem, återhämtar mig blixtsnabbt, så sjukt skönt!
 
Igår kväll gick jag även en långrunda med prinsessan. Hon är lite låg, typ depp, och jag lider med henne. Hon får stå åt sidan för Heike´s skull och jag är inte delbar med 2 dessvärre. Gör det bästa av situationen och igår hade vi en timmas promenad med instick av balans, lydnad och korvletarträdet. Det trädet var längesedan vi besökte och såg hur hon sken upp när hon såg vart vi var på väg. Det är ett fantastiskt träd som ger möjlighet till det mesta. Så kul att se henne klura ut hur hon skall ta sig till korvarna som är högt, lågt, och instuckna på kluriga ställen. När vi kom hem låg Heike där vi lämnade honom, vid dörren, och Jocke sa direkt - han är olycklig - han har ylat i tid och otid - hjälper inte att vi är hemma ..... plutten <3! Håkan har ju sagt detta innan men jag har inte riktigt trott honom, men jo, nu är det så .....
 
Mycket av min tid ägnas i dagsläget åt arbete, dels i min anställning och dels i Admininstrationshjälpen! Den sistnämnda är ju då klart roligast. Innebär nya kontakter och mycket lärande av diverse administrativa program, KUUUUUL!
 
Nej gott folk, nu måste jag ila till jobbet. Ha en superfin dag och var rädda om Er, man vet inget om morgondagen <3!
 
//Gudrun
 

Long time no see ....

Publicerad 2016-04-12 18:15:00 i Allmänt, Hundarna,

Förlåt <3
 
Tiden räcker inte till, jag hinner inte ens sticka, kolla tv eller viktigast av allt, vicka på tårna i soffan ..... Vet inte riktigt hur jag hamnade i detta meeeeeen
 
Har haft en tuff vecka (nu för 2 veckor sedan), en väldigt tuff vecka, inte för egen del utan Heike. Min älskade pensionär, själsfränd, bästa kompis, pälsboll .... Bakpartiet havererade och var ganska illa. Jättesvårt för att resa sig, plutten, fick hjälpa honom vid något tillfälle. Han hade problem med att gå, ta sig fram, ja han var hämmad helt klart, men gnistan i ögonen var där, viktigast av allt! I lördags skulle vi gå en promenad och då hoppade han till vid ett tillfälle och skrek samtidigt till. Han satte sig ned och sedan reste han sig utan att sätta ned vänster bak, och jag gick sönder där och då. Man förstorar upp saker men blev vansinnigt rädd, rädd för hur det skulle utveckla sig! Vi tog sats på att gå hem men ett tu tre så linkade han på igen (jepp men pensionär linkar numera fram). Vi fortsatte och fungerade hyfsat bra ett tag, men när han sedan legat en stund så insåg jag hur illa det var ...
Såååååå vi har bostat honom med vibben (gjorde resultat redan dagen efter och 2 dagar senare så var han MYCKET bättre.). Så nu jagar jag en begagnad vibb, en att ha hemma, gynnar både hundarna och mig! Någon som vet om något, skrik till, jag är intresserad! Han har typ bott i backontracktäcket, på jobbet har han varit inlindad i backontrackfilten, vi har gått många men väldigt korta promenader och nu äntligen så börjar vi komma på banan ordentligt igen. Idag är första gången som han har fått gå hela vägen till jobbet. Sedan "olyckan" har han forslats med bil och vi har pusslat och fixat och donat för att hitta den bästa lösningen för hjärtat.
 
Detta har iof inte bara varit av ondo då Kaili har fått mycket egen tid med matte på promenad, men visst ansträngt läge blir det när man skall dela på promenaderna och allt tar dubbelt så lång tid. Ibland känt att jag knäar inför uppgiften med det går. Kaili har fått börja klövja lite, inte det självklaraste, hon hatar att ha saker under magen. Dock gör hon det nu med stolthet och går så fint, hjärtat <3
 
Sedan jag började träna har jag känt mig starkare och viktigast av allt, jag är GLADARE =)!
Igår slog jag mitt personbästa på 5 km, jag sprang under 6 min/km, men det var tungt. Jag hade 0 i motivation och hade inte Jocke sagt till mig att ge mig ut då det var sådant underbart väder, så hade jag nog hoppat över det. Men ut kom jag och pressade mig hårt, men har en otrolig återhämtning. Kan inte fatta att jag på så kort tid efter jag legat på så HÖG puls (161 i medel) inte ens märker av att jag sprungit! God kondition, säger Håkan, jag säger aaaa, kanske det, och en kombination av att jag äter Juice Plus+ också kanske!

I helgen så har vi haft besök av Kaili´s uppfödare Joakim. Han var snäll och lånade ut två av sina hundar till mig (Cooper och Laska) så jag fick vara med och köra Hapimagdraget våren 2016. Alltså, me like a lot <3! Det är så jädrans kul, både att köra hund men också att umgås med goa människor som delar intresset. Sedan gick det inte värdsbäst, men vad gör det om hundra år, jag NJÖT (även om jag fick jobba en del ;))!
(foto Joakim Svanström) Målgången dag 1 =)!
 
Vi har under säkert 3-4 års tid sagt att vi skall ta ned den stora granen på framsidan, men blivit mest prat. I lördags åkte den ned, tack vare Joakim som hade tagit med sig motorsågen! Så nu är vi en gran kort och ett körsbärsträd och står i tacksamhetsskuld till Joakim <3. Plötsligt ser man att det står ett hus på 2an, hahaha! Håkan började direkt med att vi är tvungna måla fönstren nu, bygga om hela framsidan, verandan, blablabla. Jag tar det med ro, en sak i taget, världen går inte under om inte det blir gjort i år! Livet skall njutas, inte stressas igenom (öh, va, sa jag det där, hihihihi)!

För 2 veckor sedan damp detta ned i brevlådan!
Vi blev så glada och känner oss så hedrade i att vi skall få vara delaktiga i en av deras viktigaste dagar i livet.
Barnen på 5an är lite av mina "reserv, eller rättare sagt extra barn"! De har följt oss sedan vi flyttade hit för 28 år sedan och våra barn har lekt och ställt upp för varandra i vått och torrt. Det har inte enbart varit guld och gröna skogar och glädje, men vi finns där för varandra i med och motgångar <3<3<3! Lite som en enda stor familj <3!
 
I fredags så hämtade jag ut NetGard på apoteket (fästingpreparat). Ett medel likt Bravecto (tablett i tuggformat) men varar bara i 1 månad i stöten i stället för 3. Att det blev så var på inrådan av veterinären då prinsessan var överkänslig mot Scaliborhalsbandet och totalt svullnade igen i ansiktet. Så för att ta det säkra före det osäkra är för mig självklart. Dessutom så är Bravecto lite starkt för magen och med tanke på Heike´s mage så var detta bästa lösningen. Ska bli spännande att se hurdan effekt detta medel har och om det funkar lika bra som alla säger att Bravecto gör.
 
Nej go vänner, nu så skall jag jobba några timmar på Administrationshjälpen. Var rädda om Er så kommer jag igen inom kort om hur det var på Polardistans, Inlägget ligger och vilar till sig lite ;)!
 
//Gudrun

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela