akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Lyser med min frånvaro

Publicerad 2016-09-15 06:15:00 i Allmänt, Hundarna,

jag vet. Men har inte orken eller lusten att finnas här just nu, tar igen det om ett tag.
 
Njuter av hösten som har varit och är otrolig. Tropisk värme 26 grader i skuggan en vanlig onsdag den 14 september. Kommer nog aldrig få uppleva det igen ..
 
Får mina injektioner av glädje mellan varven som förgyller min tillvaro, men faktum kvarstår, han saknas mig <3
 
Lite bilder från sista veckorna, enjoy!
 
 
Tiden med kissarna, saknar dem men får träffa dem på måndag igen <3 Nu är de i gott förvar med Christer!
 
Oförskämt god sallad, mums! Sallad är underskattat om Ni frågar mig!
 

Försöker bli av med lite päls, vilket inte är lätt när hon vägrar släppa den. Detta är väl kanske 20% av det som borde försvinna ....
 

Beställt en massa förstoringar och just nu väntar jag på ramarna. Så nöjd med bilderna och kommer få pryda en hel vägg i "finrummet" tror jag <3
 

Sverige är fantastiskt vackert, visste ni det?! Njuter av alla färgerna som finns där ute. Sista bilden är från morgon promenaden, me like!
 
Take care, who now´s what tomorrow brings?!
 
//Gudrun

Konstigt hur saker blir

Publicerad 2016-09-07 18:28:07 i Allmänt, Hundarna,

eller egentligen inte så konstigt vid närmare eftertanke.
 
Kaili har förändrats, hon är fortfarande lika glad och sprallig mellan varven men på ett annorlunda sätt. Kan inte sätta fingret på det och förklara det, är bara en känsla jag har.
Hon följer mig i stort sett överallt hemma, hon vill leka på baksidan, hon håller sig i min närhet. Hon ligger inte längre inne i sovrummet, mer i tv-rummet och i soffan.
Jag bor ju hos Sarah och Simon sedan helgen, kattvakt till Nova och Fenix. Så på morgonen när jag kommer hem så ligger hon i soffan (precis som Heike) bredvid ytterdörren och väntar på mig. Hon blir tokglad när jag kommer in och får verkligen anstränga mig för att inte bli arg på henne, det är från 0 till 100. Hon tar plats i köket, sitter fint, eller ligger vid bortre änden av ön. Hon har inte lagt sig på Heike´s "sida" utan håller sig på den andra.
Promenaderna så skvätter hon för två, jag hon gör verkligen det, hon skvätter för Heike också. Slog mig redan första dagen hur det beteendet förändrades. Det är som om de skötte den uppgiften ihop, nu så blev hon ensam och då måste hon täcka upp för Heike också. Kan det vara så? Fungerar de så? Tycker synd om henne, hon tar på sig så stort ansvar plötsligt. Sedan det här med hundmötena, alltså som dag och natt och inser även där vilket jobb hon gjort under alla år för att få Heike att lägga fokus på henne istället för att lägga det på mötande hund, åh lilla hjärtat <3!
 
Heike ja, saknar honom så det gör ont, ont, ont och känns just nu som det aldrig kommer gå över. Vet jag ju att det gör, men kommer ta tid.
Saknar honom och att få köra handen genom pälsen på hans lena mage <3
idag har han legat med mig på kontoret en stund, blev varm i hjärtat och vågade knappast andas, ville behålla hans energi för en liten stund. Konstigt hurdan man är, hurdan jag är, fick skjuta stolen åt sidan så jag inte skulle köra på honom med den .... men hallå ... ja sån är jag <3
 
Är ju kattvakt denna veckan (och ytterligare några dagar längre fram i september). Bor hos dem och jag älskar det. De ger så mycket de här båda, av sig själva, utan att de är medvetna om det, tror jag. Eller så är de medvetna om det. De har gått från att hålla sig på sin kant (speciellt Nova), till att komma nära, stryka sig, sitta i knät, sova på min kudde, ligga bredvid, tala till mig med brrrr och mjau och bli kliade bakom öronen och på magen <3 Kommer kännas konstigt när denna resan är över, för man vänjer sig snabbt vid de "små" liven. Så små är de ju då inte, eller Nova är väl inte så stor men Fenix har vuxit hejdlöst. Han väger nu 8 kg och är inte färdigvuxen än på ett tag!
Sarah och Simon i San Fransisco
Fenix högst upp i klösträdet
Nova på TV-bänken och tycker jag ska ta ned fjädern och leka en stund.
Administrationshjälpen då, jo vi får in lite nya kunder allt eftersom. Trevligt tycker jag, och älskar att arbeta med detta. Är något alldeles särskilt när man får gå sin egen väg och ta sina egna beslut och bära ansvaret utifrån det. 
Finns en tjej som heter Sandra Nyberg som är uttagen till landslaget i bågskytte. En genomgo tjej, tillika fru och 2-barnsmamma. Hon brinner verkligen för det hon gör och hon är så duktig. Sandra skall om någon vecka åka till Dublin och delta i VM, hon bär så snyggt upp min logga och profilerar den utåt, tacksam för detta är jag!. Önskar henne verkligen all lycka till!

Nope, it´s time for som walk with my princess <3
 
Njut av dagen, vänner!
 
//Gudrun
 
 

När verkligheten kommer i kapp ...........

Publicerad 2016-08-31 22:58:00 i Allmänt, Hundarna,

Sista veckan har jag mått skit, skit ..... Jag är närvarande men inte där, jag är lost, verkligen lost! Kommer på mig själv med att någon samtalar med mig men ser mest att munnen rör sig och lyssnar med ett halvt öra. Svarar något och ibland blir det fel, jättefel ..... Igår hade ångesten ett grepp om mitt hjärta, svårt att andas, svårt att fokusera, svårt att vara stilla, svårt att vara hemma. Tårarna bränner i ögonen till och ifrån, för tillfället mer till än ifrån!
Var på Zumba i måndags, tänkte det var bra o komma iväg o rensa huvudet för en stund. Har aldrig varit så ofokuserad och oaktiv någonsin på Zumban, jag älskar Zumban, jag var närvarande men inte där .....
 
På fredag åker jag upp till Stockholm, tjejmilen. Har sprungit 2 ggr sedan Göteborgsvarvet och finns dem som frågat mig vad jag ska upp på milen o göra. Meningslöst enligt vissa, som tror att jag inte kommer klara av loppet. Jag är bestämd, jag skall genomföra det, av en enda anledning, jag springer loppet för någon annan!
Behöver andhålet, komma ifrån, komma på andra tankar .....
Med mig har jag min älskade syster, hon ställde upp på mig. Har lovat henne att hon slipper springa, bara hon tar min rygga och håller mig sällskap över helgen, o det gör hon <3 GULD värt!
Vi kommer få en toppen helg ihop, var evigheter sedan, åååå längtar!
 
Kaili vibbar sedan förra veckan. Vi skall göra det 2 ggr i veckan ett litet tag, för att sedan gå ner på en gång i veckan. Hon är i behov av det, märks på gången. Ska plocka fram balansbollen så småningom, men är inte där än, har inte orken.
Denna prinsessa har sista dagarna slagit mig med häpnad. Hon är så språksäker och tydlig så jag blir alldeles varm i hjärtat. Var kom det ifrån?!
Hundmöten gör vi hur bra som helst, hade 4 stycken igår varav vi blev totalt utskällda av 2 små svarta saker ena gången. Kaili kör ner nosen i backen, precis vid passagen tittar hon upp lite snabbt för att lika snabbt trä ner nosen igen tills vi helt passerat. Överöste henne med beröm där och då, vilken grej, vilken tjej! Bakslag kommer, vet jag ju, men rider på vågen med henne just nu.
Hon har det lite tråkigt sessan, vi gör så gott vi kan. Inte enkelt när man är en mogen dam på 7 år med en unghunds hjärna. Hon är så lekfull så hälften hade räckt, men vi får tillgodose henne efter bästa förmåga. Hon kommer aldrig bli vuxen, har sin charm, men inte alltid helt enkelt <3
 
I morgon har jag första tillfället på fotokursen. Ser fram emot det väldigt, hoppas jag är med mer då!
Sarah och Simon drar till USA och jag tillsammans med lite andra härliga människor skall vara kattvakter. Så bered er på MaineCoon bilder framöver <3!
 
Nu vankas kudden!
//Gudrun
 
 

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela