akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Att vända blad

Publicerad 2015-04-25 23:01:24 i Allmänt, Hundarna,

och gå ett nytt kapitel till mötes. Några kommer tycka att det är som att gå tillbaks till ett gammalt och anse det som ett misslyckande. Jag ser det som ett modigt beslut som kommer öppna många nya möjligheter och många nya kapitel. Jag kommer återkomma till detta när saker är satta på pränt och definitiva. Jag är dock väldigt stolt över mig själv och den styrka jag samlat och visat!
 
Jag mår bättre nu, inte fullt tillbaka, men på god väg att ta mig dit. Tränade första gången igår, 60 min cirkelträning, i morgon blir det en löpar runda med lite styrka involverad. Sakta men säkert skall jag nå mitt mål, med mina förståndiga delmål på vägen.
 
Fick besök igår av familjen Bersan/Svanström, alltid lika trevligt. Blev sent i säng men fick lite sovmorgon. Siktet var idag inställt på utställning i Vaggeryd. Gick bra för truppen och många fina rosetter blev det. Bl a BIR o BIM i bruks, och mycket annat!
 
Annelie och Sudden blev BIR och Sandra med Laska BIM.
Fotade prinsessan idag, min lilla tjockis, men lika go för det <3!
Var ute med henne i kväll för hon skulle dra tänkte jag, men inte hon. Det är så frustrerande, man liksom kokar av frustration, men bara att gilla läget. Hon gillar att dra, i sällskap av annan hund, hon är ingen ensamgående tjej. Dock var hon inte så sugen på att springa med överhuvudtaget så gick på tvång. Hon har blivit lat, galet lat, kommit på att det är skönast att bara ligga och vara prinsessa hela tiden :/!
Finns en liten tjej jag saknar mellan varven, så blir att hälsa på matte och dricka en kopp te eller något. Lilla goa härliga NOVA <3
Djur är bra helare, utan att de vet om det. Men jag får så mycket go energi av dessa fyrfota vänner och vill absolut inte vara utan dem!
I morgon blir det bomässan i Vetlanda, fixa det sista på staketet och påbörja projekt nr 2 som är iordningställande av uterummet. lite ny färg och inredning. Beta av ett mål i taget och slutföra utan avstickare.
 
Nu tar vi en tidig lördag. Var rädda om er o STOR kram <3
 
//Gudrun

Förståelsen hos djuren är större än hos människan!

Publicerad 2015-04-15 23:46:00 i Allmänt,

Detta har jag 2 bevis för, mina älskade 4-fota Heike och Kaili. De läser sin matte som en öppen bok och de har båda insett och full förståelse för hur deras matte har det just nu, hur jag mår, i kropp och själ! Mitt hjärta smälter när jag ser deras sätt att vara. Hur de tar sig an en peppande roll, hur de kryper nära, nära intill. Heike delar mina nätter i soffan där jag sitter och sover. Han ömsom ligger vid fötterna, kryper upp bredvid mig eller tar platsen så nära mig det bara går på golvet vid soffan. Han viker inte från min sida på hela natten <3!
 
En promenad med dem på 20 minuter innebär att jag redan efter 5 är andfådd som när jag springer, efter 20 minuter badar jag i svett. Våra raska promenader har mynnat ut i mina mått sett, snigelfart, för det är vad jag klarar just nu och Heike och Kaili finner sig i det. De drar ned på takten, kollar läget så jag är med, sluter upp vid min sida för att strosa runt lite och sedan tillbaks igen. De har inte fått en långpromenad sedan skärtorsdagen, det är korta rundor och mycket tid på trädgården. Förstår inte att de inte klättrar på väggarna, jag själv förgås av tristess, big time, men jag har inte orken, jag har den inte, min kropp står inte att känna igen. Orkar inte vara uppe en hel dag, klarar det inte, får sova en timma eller två, så frustrerande.
 
Jag har varit hos läkare som säger efter att lyssnat på mina lungor att jag MÅSTE VILA, men va f-n jag gör ju inget annat (förutom jobbet då). Jag skall dricka te ..... äta varm soppa ..... ta min hostmedicin och VILA, sedan frisk om 10 dagar ..... Finns inget att göra åt detta, bara vänta ut ...... HUR LÄNGE DÅ!? Han frågade om min hosta är torr eller slemmig. Den är torr, kruttorr, bra då har jag rätt hostmedicin till dig.
Går till apoteket och så säger apotekaren att denna hostmedicin är slemlösande, va bra sa jag då, eftersom jag har torrhosta. Men herregud säger hon då, då ska du ju ha en annan sort, ja, eller hur .....
 
Låter jag uppgiven, ja jag är uppgiven, detta är inte jag, inte jag överhuvud taget. Finns massor med saker som är 1000 ggr värre men just nu efter alla dessa veckor så orkar inte ens jag hålla skenet uppe, jag har gått i sank. Men med hjälp av mina 4-fota så kommer jag tillbaks på banan igen, med hjälp av en nospuff, en blöt puss, deras omvårdnad och kärlek kommer göra mig hel!
 
Önskar Er alla en skön kväll och en härlig dag i morgon!
 
Var rädda om Er!
 
KRAM

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela