akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Jag vet inte riktigt var och hur jag skall börja

Publicerad 2017-07-27 00:26:00 i Hundarna,

Så börjar från start sedan sist ....
 
Går inte en dag utan att jag har Heike med mig, inte en dag faktiskt. Saknaden är enorm och gråten en ventilationskran. När jag var på Polardistans så fick en bror till Heike och Akilles somna in. Hans husse har jag haft lite kontakt med under vår väg med våra fyrfota vänner och gjorde vansinnigt ont att veta att Devil inte heller finns bland oss. De tre musketörerna har åter samlats på en plats där de väntar på oss <3! Dagen D närmar sig och intalar mig att den bara passerar men vet att det inte blir så. Kommer krascha för ett litet ögonblick, men då kommer han vara där med sin nos i min hals så varm och mjuk och fylla mig med värmen 💙💔💙
 
I november, närmare bestämt 161107 föddes en kull med valpar uppe i Sulviken, den liksom bara dök upp. Dagen efter att vi lämnat Sulviken, dagen efter. I den kullen fanns en vit Malamutehanne som första gången jag såg honom på bild talade till mig. Jag sköt det ifrån mig men varje gång han syntes så fick jag den där känslan. Så allt eftersom tiden gick och saker fick mogna så var Håkan och jag överens om att vi trots tidigare bestämmelser skulle ha en kille från kullen. Tanken var på den vita men ödet ville annat .... Ventilerade med Sandra och till slut efter 6 veckor åkte vi upp till Sulviken, jag och Sarah, för att hälsa på dem. Några av valparna var redan placerade efter nogrant övervägande från Sandras sida. Rätt valp skall alltid till rätt hem, det hem som gör att just den valpen mognar och fyller den plats som köparen önskar. Det är ingen lätt uppgift för dem! Att sedan Team Snowquest lägger ner hela sin själ i att förbereda valparna till att bli de bästa individer och grundar för en stabil o trygg tillvaro innan de levereras är GULD värt, guld! Som valpköpare har man så mycket gratis tack vare Sandra, Michelle och Torbjörn så är lyckligt lottad 💞
 
I alla fall mycket tid spenderades i valplådan och ute på upptäcktsfärd  eller i valphägnet! Alltså det är 8 underbara individer! Var och en på sitt egna lilla sätt, ljuvliga så ljuvliga! Vi hittade ganska snart en favorit Sarah och jag, en flerfärgad väldigt cool o skön kille som sökte kontakt i stor utsträckning.
Vi var nästan alla valpköpare på plats och vi klämde o kände o ventilerade och umgicks, jättemysigt var det att få denna möjligheten! Vi hade en härlig helg med trevligt umgänge och var lite vemodigt att lämna för hemfärden.
Gick några dagar innan Sandra meddelade att nu var det bestämt, Tuvaq var för oss! Den vita hannen har fått stanna kvar i Team Snowquest och går under namnet Isbjörn. Jag har startat ett instagramkonto som heter alaskanmalamutetuvaq där man kan följa hans färd mot en ev. draghundskarriär.
 
I mitten av januari så for Håkan och jag upp till Sulviken en torsdag vid lunch. Passade oxå på att svänga in och tittat till vår tomt där vi skall bygga vårt krypin, längtar! Väl på plats sov vi några timmar innan vi sa hej till familjen Tellström och Sandras mamma Elisabeth som också var där. Vi fick stifta bekantskap med Tuvaq och tog med honom och Kaili bort från gården för att de fritt skulle kunna bekanta sig med varandra. Det tog väl typ 2 sekunder innan de var klara med varandra och vi strosade iväg en kort sväng. Tuvaq fick följa med oss in i stugan några timmar för o känna in oss och vi honom. Gick fint =)!
Sandra hade tidigare i veckan sagt att Tuvaq var klar hos dem, nu väntade han på oss. Hur bra det stämde fick jag bevis för när jag skulle sätta tillbaka honom till Isbjörn och Khaleesie. Han hade inget intresse av att gå in till dem, var ett big NONONO där. Fick skratta lite o så sa jag till honom att det är bara några dagar kvar sedan är tiden här till ända. Var som han lyssnade och fann sig i det. Resan hem gick hur bra som helst. Vi hade förberett oss på att stanna jätteofta o laddade med leksaker o tuggben men fick snällt finna oss i en sovande Tuvaq i stort sett hela resan ner 💙
 
Tuvaq har nu varit hos oss i lite mer än 6 månader och han är en stor och ståtlig kille! En jordad kille med gott självförtroende och lyhörd som få (om det inte är en löptid i närheten 😱). 
 
Kaili då, ja lilla prinsessan har sina dagar när hon är allt annat än glad och sen har hon sina dagar när livet leker! Hon har fått göra en seniorkoll o hennes värden är bra! Hon har även fått en ny smärtlindring (dyr som skam) och den är hon iaf gladare på så vi äter den! Hon ska även operera bort två knölar som hon haft ett tag, eftersom hon börjad slicka på den ena! Blir efter rötmånadsperioden är över!
 
Här kommer lite bilder ❤️💙
 
 
Over and out!
//Gudrun

Kommer på mig allt som oftast

Publicerad 2017-02-04 22:49:32 i Hundarna,

 
med att sitta o gråta. Tårarna rullar i strid ström. Kommer överallt utan förvarning och med den där känslan i bröstet av kärlek, sorg, saknad, glädje, närhet you name it!
 
Var ute i skogen en sen kväll, strosade kring med Kaili i pannlampans sken. Plötsligt utan förvarning så får jag en sådan där obehagskänsla. Till saken hör att jag är mörkrädd, men aldrig varit i hundarnas sällskap, alltid trygg, ALLTID! Obehagskänslan överväldigade mig och kände att jag började titta mig om, rädslan infann sig och jag tog ett djupt andetag, stängde ögonen och bad tyst och stilla att Heike skulle göra oss sällskap. Vips var han där, lugnet infann sig och obehagskänslan försvann lika fort som den kom. Älskade pälsbollen var med oss ut ur skogen och gjorde promenaden till vad den brukade vara.
Jag har honom ofta med mig på promenaderna, väldigt ofta. Han kommer in på min högra sida, stöter lite med nosen på handen och jag kliar honom under hakan. Jag vet, ni tycker jag är knäpp, låt det vara så, bryr mig faktiskt inte. Det är mitt liv, mina iakttaganden, tankar, energier, känslor.
Den här killen har satt djupa spår, djupare spår än jag själv förstod från start och ibland känns saker inte rättvisa. Dock får jag med glädje och kärlek i hjärtat vara så tacksam över att han gick i min väg och lät mig dela en del av tiden med honom, lyckligt lottad <3
 
Har sista tiden inte mått så bra, inte haft full fokus. Haft en klump i hjärtat, känt av ångesten i bröstet och inte kunnat sova ordentligt ..... Lite uppjagad har jag varit ..... Orsak? Ingen aning eller inte hela sanningen, jag vet nog varför. Kommer bättre tider, berättar längre fram!
Glad över redskapen jag fick under stresshanteringsprogrammet jag gick, har börjat jobba med dem för att ta mig ur det och hjälper!
 
Jocke är hemma igen, skönt, härligt och värmer mitt mammahjärta Om än för ett kort besök 💙
 
Vi har även fått tillökning i flocken! En malamutekille som heter Tuvaq! 💙
 
Fin kväll till Er 👍🏻😀
 
 

Var börjar man ...

Publicerad 2017-01-25 23:49:05 i Hundarna,

Sista månaderna har varit omtumlande på många sätt. Har hänt massor, tagit nya kliv, vänt blad i boken, blivit mer harmonisk, bättrat på självförtroendet och börjar njuta av allt omkring och livet i sig självt. Fått svar på många frågor bara genom att lyssna, stiftat nya bekantskaper på min väg och sagt hejdå till andra. Har haft en av de viktigaste dagarna i mitt liv, en dag full av sorg men ändå så mycket kärlek, en dag med människor som ligger mig såååååå varmt om hjärtat och som jag kallar min "familj", en dag jag för alltid kommer bära med mig i hjärta och själ, helt oväntat och en lång vänskap med en fyrfota vän har tagit sig andra former, det jordliga är slut men finns så mycket mer! Tårarna rullar av både sorg och glädje. Vet att jag aldrig behöver vara rädd för det jag en gång kommer möta längre fram i livet. Jag är berikad och trygg, och njuter av stjärnhimmeln stjärnklara nätter ❤💙.

 

Kommer igen om ett tag, inte riktigt dags än, men snart, lovar!

 
 
Här och nu, glöm inte det!
Pease =)

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela