akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Att forma en draghund <3

Publicerad 2017-11-27 09:51:00 i Hundarna,

Har hela tiden sagt att om jag någon gång köper mig en draghund till, skall den tränas att gå själv.
 
Varför undrar säkert många men jag har under min tid som Malamuteägare haft hundar som inte velat gå själva. Med sällskap ja, men ensam nej! Varför blir det så kan man undra och jag har inte facit för det men det första jag pekar på är att mina varit för "duktigt" tränade i koppelgång. Så vid minsta motstånd har de backat ned och då blir man med automatik utan drag. Heike som var min älskade omplacering har under sin dragtid hos ursprunglig ägare gått i sällskap vilket oxå genererar att när han blev själv så hade han ingen större lust heller. Man har ingen ”hare”, vilket man inte ska behöva ha heller!
När man som draghund går i ett spann så har man väldig stöttning av sina kompisar. Man har någon annan att luta sig mot när man inte har någon lust eller man inte riktigt vet vad som  förväntas av en. De som har fler hundar har lätt en fördel där, att lära sin/sina hundar att dra. Dock inte om man vill ha en ensamgående.
  
Att gå helt själv är en helt annan sak. Något av det tuffaste en hund kan göra! Krävs en jädra skalle för att klara det! Det är mentalt utmanande och utmattande för de ska gå oavsett vad som händer på vägen!
 
Vart vill jag komma med detta, jo jag vill dela med mig av hur jag tänkt och gjort med Tuvaq.
 
Jag har själv kommit fram till att jag inte skall koppelträna honom överhuvudtaget förrän dragmomentet sitter. Så på inrådan av Tuvaq´s uppfödare så har jag använt sele på honom sedan han kom till oss. Har för övrigt fått fina råd och tips från hans uppfödare på tillvägagångssätt och tänk <3! Jag har alltid berömt honom när han gått framför och jag har ALDRIG belönat honom i selen mer än verbalt. Jag har heller aldrig hejdat honom när han legat på i selen, aldrig bett honom komma min väg. När vi varit ute i skogen på promenad så har jag helt enkelt väntat in honom om han har gått vid sidan av och inte fortsatt vår promenad förrän han gått främst. Han har redan hos uppfödaren fått träna på att ha något på släp och detta har vi fortsatt med under hela tiden. Vi har från start tränat stanna, framåt, höger och vänster! Just nu tränar vi på höger/vänster kant! Nästa steg är att träna på fält, inte ha någon väg att följa, utan Tuvaq skall följa min röst och mina kommandon!
 
Sedan kom vi då till det faktum att jag skulle dragträna honom på "riktigt". Började med att springa med honom i skogen, glatt tjoande och uppmuntrande. Gick hur bra som helst, han pinnade på så fint och kände via kopplet runt min midja när han drog på lite extra. Man blir så glad och stolt =)! Höger, vänster och stanna satte sig mer och mer och valen för Tuvaq blev enklare och enklare.
Sedan kom vi till cykel/kickbike momentet och gick fint första gången sen inte lika bra! Jag slet mina hår, hur tusan gör jag nu! Tusen Tankar genom huvudet! Tänk om han inte vill, tänk om Han vägrar gå, tänk om ....
 
Från start stod jag inte så mycket på kicken utan gick bredvid, åkte med kortare sträckor! Körde först runt kvarteret och successivt ökade vi på längden! Tålmodigt (även att man ibland var galet uppgiven och undrade vad det var för draghund jag hade köpt mig <3) väntade jag in honom, berömde vid varje tillfälle han gick fram, minsta lilla initsiativ berömdes! Sakta men säkert började vi vår resa, resan mot draghundslivet! Som längst har vi nu kört strax över milen! När vi väl kommer hem efter våra rundor, ibland korta ibland långa, så är jag väldigt noga med att ge honom tid. Tid för nedvarvning, stretchning, gos och smek och det viktigaste av allt, orden jag älskar dig <3! Han får alltid vatten uppblandat med godsaker, oftast kött, när han kommit ned i varv och detta har han nu lärt sig och väntar sig när vi kommit hem.
Vi kör på varierade underlag, lite asfalt (är ett måste pga att vi bor som vi gör), grusvägar och skogsstigar. Vi tycker båda två att skogen är roligast. Lite knixigt och trixigt men bra för oss båda!
 
VIKTIGT vetande!
Man får aldrig glömma att de måste tycka det är roligt, eller rättare sagt att VI ska ha roligt!
 
När jag tar fram selen så gör Tuvaq som sin far Is! De är så lika i sättet! Han springer o gömmer sig eller lägger sig platt på marken! Hela han säger nej med kroppen, men ögonen något annat! När han väl kommer ut o blir satt framför kicken så skakar han av sig en gång o sen är det fine, let’s go!
 
Han har gått från klarhet till klarhet och han gör mig så glad! Han är en otroligt glad och social kille som älskar det han gör och nöjer sig glatt med att få vara med! Vi har en lång väg kvar, alla moment skall på plats och fokusen bättras på, MEN vi är på god väg, väldigt god väg!
Har satt upp ett mål för oss, ett uppnåeligt sådant, kommer igen om det!
 
 
//Gudrun
 

Idag har jag tänt ett ljus!

Publicerad 2017-11-19 23:08:00 i Hundarna,

Ett väldigt speciellt sådant! Har sista dagarna haft besök av en vilsen och missuppfattad själ! Så har lovat att det är ok och att jag skulle tända ljuset för att visa vägen!
 
Har blivit tillsagd att lita på det jag hör och ser 💙
 
🌟⭐️🌟

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela