akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Trött och orkeslös

Publicerad 2012-09-28 09:58:48 i Hundarna,

i en salig röra.

Skadad hund, rörigt på jobbet, ovisshet gällande jobbet, inställd Björnrunda allt tär på orken.

Är så glad jag har glada goa killar på jobbet som förgyller tillvaron mellan varven. Vissa dagar blir man alldeles varm av deras sätt att vara o flika in lite glädje och positivitet. Tur man har lite saker att se fram emot framöver!

Ser fram mot 8 oktober då Jocke kommer hem från Norge några dagar. Ser fram emot 12 oktober då jag skall göra en liten resa med Heike. Inga krav och måsten, bara vara, är vi duktiga på både han o jag. Ta dagen som den kommer med god vän =), ser fram mot det väldigt! Ser fram mot 18 oktober då förmodligen Håkan o jag åker till Budapest 4 dgr, Har varit på G ett bra tag men inte kommit till skott, men nu måste vi. Oups, kom precis på att jag blir tvungen ställa in en tjejträff den 20e. Ser fram mot Malamutespecialen 3-5 november, då vi kommer gästas av goda vänner! Ser fram mot 9 november då jag skall åka upp till Järpen för att lära mig om att ha valpkull! Ser fram mot 1a december då jag och Sarah drar till Vemdalen för skidläger med Vetlanda Alpina. Ser fram mot julen i familjens tecken och strax efter nyår kommer vårat första barnbarn, verkligen något alldeles speciellt att se fram emot!

I morgon är det löpbandet för Kaili, Heike ska få dra en tur! Om det blir kätting eller cykel får vi se. Kommer förmodligen ge oss ut i svampskogen oxå, jesus vad trattkantareller det finns!

Kram var rädd om Er för vem vet vad morgondagen för med sig!

<3 Gudrun

Men titta här ;-)

Publicerad 2012-09-24 20:15:29 i Hundarna,

 
 
Äntligen har någon tagit mod till sig, kan ana vem, och personen ifråga har helt rätt!
Frågan är väl bara om det kommer ha någon verkan, eller om det bara "rinner" ut i sanden.
Jag själv satte mig och skrev ett till brev för hundrastgård i Sävsjö, gäller att smida medans järnet är varmt.
Mitt förra fick jag ett nekande till, motivationen var att pengarna inte fanns för detta just nu och prioriteringen därmed 0! Det sorgliga är väl att det förmodligen måste inträffa något riktigt tråkigt innan man tar detta på största alvar.
 
Kaili har fått 35 gr vikt i sina manschetter och skall ha dem varje promenad men max 15 minuter (o jag som låtit henne ha dem hela promenaderna, oups)! Vi har även ökat på vikten i klövjeväskan så nu bär hon/de 1,6 kg 3 ggr i veckan. Kaili har idag fått gå/springa på löpbandet i 15 minuter och Pia dokumenterar allt noga. Vibben efteråt gjorde gott, syntes! Dock är sessan full av energi, och är ju så att ju mer man ger desto mer kräver de och nu är det nog dags för ett löp pass både för henne och mig. Hon behöver verkligen få utlopp för sin energi. Hon  saknar nog sitt drag trots allt, men blir inte att ta tag i det förräns tidigast efter jul. Dock tyckte Pia att hon förändrats det sista och fått galet fin päls och bättre hållning, hoppas hon har rätt.
 
Har idag tagit ett gemensamt beslut Håkan och jag att hoppa Björnrundan. Det känns inte rätt för någon att göra resan, inte vara delaktig på det sätt vi vill och låta Kaili se på när alla drar iväg och hon vill med. Jag vet ju sedan tidigare att hon blir crazy och vill med och mitt hjärta kommer gå sönder där och då. Dessutom tycker jag fortfarande det är jobbigt se alla som får göra det de brinner för o jag ........ Men som sagt framåt juletid kanske, kanske vi kan hänga på lite vikter och börja lite försiktigt, hoppas!
 
Doggyblogg ligger visst nere o jag tröttnar mer o mer på det stället, så inom kort kommer jag inte att köra dubbelt. Kommer förmodligen med största sannolikhet att gå över till detta forumet ist.
 
Nej go vänner, nu en klövjetur för Heike o en promenadtur för sessan.
Kram var rädda om Er för ingen vet vad morgondagen för med sig!
 
//Gudrun

Passgång eller ej

Publicerad 2012-09-24 10:03:22 i Hundarna,

är just nu en "stor" fråga i en fb grupp. Jag har själv valt att avstå vissa grupper på FB då jag anser att det är för mycket smutskastning och slå sig själv på bröstet, inte allt men det "lilla" som är där är tillräckligt för att göra mig ledsen, äter upp mig inifrån och suger en massa onödig energi.

I alla fall, diskutionen passgång på malamute eller inte är en ständigt återkommande fråga. Jag har ingen lång erfarenhet av hund, ej heller av rasen Alaskan Malamute men har under min tid med hund (som till stor del varit "skadad" hund) ändå sett och lärt mig ett och annat. Första ggr jag hörde ordet passgång var när jag skulle börja "rehaba" eller rättare sagt försöka hjälpa Akilles till ett bättre liv med sina armbågar. Vi gick i water treadmill första ggr och tjejen som hjälpte oss furundrades över att han inte passade utan travade korrekt. Akilles gick ALDRIG i passgång trots sina onda armbågar. Kaili har aldrig passat, tills för 6 månader sedan då hon började passa i låååånngsam skritt, inte i travet men just i låååånngsam skritt. Heike har passat ända sedan han kom till mig, skritt eller trav spelar ingen roll, han passar i båda. Planmark, uppför, nerför, promenad eller drag spelar absolut ingen roll, han passade jämt.

För ungefär 6 månader sedan började jag märka att Kaili gick orent. Alla andra såg det inte men mitt öga märkte att något inte stod rätt till. I samma veva började hon oxå att passa i just långsam skritt. Var hos veterinären för ca 1 månad sedan och där upptäckte man att hon har en liiitten defekt mellan 7e kotan och S1. Min slutsats är att passgången och ryggen har ett samband. Om man inte tidigare har passat och plötsligt går över till det så borde det logiskt vara något fel.

Heike har som sagt passat sedan han kom. Har ifrågasatt detta och fått till svar att han är rutinerad, erfaren, sparar på krafterna då passgång skall vara den mest energibesparande gången. Jag köpte det till en början men sedan har jag varit hos Pia och Heike fått vibba och plötsligt så börjar han någon enstaka gång, mellan varven plötsligt att trava. Flest ggr direkt efter att vi varit hos Pia och vibbplattan gjort sitt. Heike har varit galet stel i ryggen och har märkts när jag masserat honom där. När jag lyft huden har det varit "segt" och huden "krullat" sig på specifika platser där. Nu när jag börjat träna Kaili och Heike har åkt med på ett bananskal så har hans stela rygg börjat mjukna. Han är inte alls lika seg vid massagen och huden krullar sig inte lika mycket och hör och häpnad han går oftare och oftare över till trav från passen. Min slutsats, ryggen och passgången har ett samband.

Jag kan på inget sätt bevisa att så är fallet men anser att sannolikheten att det inte skulle vara så minimal. 3 hundar med olika åkommer, en med armbågar och 2 med rygg kan svaret från mig bara bli att rygg och passgång har ett samband. Kan rent instinktivt känna att hunden själv väljer att "steloperera" sig för att minska smärta/obehaget. Sedan kan man aldrig generalisera och det gör jag inte heller. Finns likt oss människor olika sätt att gå och är säkert så att en och annan individ väljer passgång, eller som en del beskriver det går över i passgång vid ex. hård uppförsbacke. Men att hela tiden passgånga tror jag personligen är ett sätt för hunden att avlasta något som är obehagligt. Om de någon gång ibland gör det vid hårt arbete så finns säkert ingen anledning till oro, men varför chansa och inte kontrollera! Behöver inte vara något som är bestående, man kan åtgärda och kan vara en sådan enkel sak som att muskla på hundens rygg med lätta vardagliga medel. Det är lätt att skjuta det ifrån sig med tanken att de är effektiva o erfarna, men är det verkligen så? Man skall inte måla f-n på väggen, men man skall heller inte ta för lätt på det.

Att det sedan skulle vara "ras-relaterat" och en "specialitet" är helt absurt. Att sedan jämföra Alaskan Malamute med Islandshästar är än mer absurt i mina ögon. Dock kan jag tycka att det är konstigt att det inte finns någon studie på just detta med passgång hos hund, när det nu finns på så mycket annat inom hund.

Nu har jag sagt vad jag har för slutsatser och tror. Om det sedan är den reala sanningen får någon annan bevisa. Jag kommer dock fortsätta att styrketräna, rehabba o massera mina hundar för kan jag på kort tid få bättre resultat på Heike så innebär det att jag kan nå dit när han väljer travet före passen. En utmaning jag vet, men väl värt att pröva och jobba för, vill han skall må så bra som möjligt.

Kram var rädda om Er för vem vet vad morgondagen för med sig!

//Gudrun

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela