akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Att sörja

Publicerad 2016-08-25 23:12:00 i Foto, Hundarna,

Har knappt sovit sedan förra lördagen. Vet inte vad som håller mig igång, men jag tuffar på, så sakteliga tuffar jag på. Hjärtat känns tomt, trasigt, itu, lungorna har varit utan luft, ögonen smärtat ...... jag föll, hårt och djupt, jag föll. Klamrat mig fast och så sakteliga så har resan upp börjat, men den gör ont, vansinnigt ont.
 
 
Vår älskade nallebjörn du var pigg, ovanligt pigg torsdag - fredag för 2 veckor sedan. Tänkte tyst för mig själv, av tidigare erfarenhet, att nu kommer smällen, nu kommer den ........
Lördag morgon var du sämre, markant sämre än tidigare och låg, inte märkbart låg, men jag såg det, jag kände det, jag läste det. Vi höll oss nära, nära varandra. Dit jag gick, gick även du <3 Den natten sov vi korta stunder, för du kom inte till ro. Du ville ligga nära och kom inte upp i sängen, skulle hjälpa dig, men gick inte, det gick inte ...
Jag tog mitt täcke och kudde och flyttade ut i soffan. Du kröp direkt upp och la dig, kom till ro för en stund, för att i nästa vilja gå ut, bakpartiet fastnade i soffan, jag fick hjälpa dig få det med dig. Du la dig för en stund ute, för att i nästa ögonblick vilja komma in, så höll vi på, hela natten, jag höll dig sällskap och ständigt övervakad, tätt intill eller lite på håll, när du så snällt bad mig. Söndagen gick i lördagens tecken. På kvällen satt jag på baksidan på trädäcket i solen när du helt plötsligt från ingenstans sluter upp bredvid mig. Du kör in din varma nos vid min hals och står så en stund. Där och då tog jag beslutet att nu är ditt lidande över, nu har du kämpat länge nog för oss, det är dags att ge dig den frihet du så väl förtjänar, och mitt hjärta gick itu. Håller om dig och efter en liten stund så släpper du mig, ger mig en puss på munnen och säger, det är ok matte, det är dags, tack  ....
Sov inget denna natten heller. Vi satt i soffan och höll varandra sällskap, du och jag!
 
 
Måndag morgon gjorde jag samtalet, det där samtalet man aldrig vill behöva göra. Vår veterinär hade fullt hela veckan men hon gjorde tid för oss, hon löste det. Jag står i evig tacksamhetskuld till henne. Jag hade i våras i ett av våra långa samtal lovat dig att du skulle få en sommar med sol och grönt gräs OCH att du skulle få somna in hemma den dagen det var dags. Det första löftet hade vi redan infriat och nu hjälpte mig Helena med att infria även det sista <3.
 

Måndagen tillbringade du vid mina fötter under tiden jag arbetade (hemifrån). Lunchen och kvällen tillbringade vi ute i gräset på baksidan. Njöt av varandras sällskap i väntan på morgondagen. Mycket gråt, samtal, värme, minnen och när min ångest var som värst så la du din tass på min arm och tröstade mig!
Det är ok matte, det blir bra!
 
Hampus med familj och Sarah var förbi en sväng och Sarah säger: Mamma nu är han ju bättre .... ja säger jag då, jag vet.
Där uppkommer tvivlen på att jag gjort rätt, skulle jag ringa Helena och ställa in. Du var ju fortfarande dålig fast bättre .... minns söndagkvällen och dina ord .... lät bli.
 
 
Natten till tisdagen så visade det sig att jag tagit rätt beslut och när tisdag morgon grydde så infann sig ett lugn, ett lugn över att jag stod fast vid mitt beslut och lyssnade till dig i söndags kväll, det var jag skyldig dig.
Det var dags <3
 
Likt måndag låg du hos mig när jag arbetade. Sista timmarna spenderade vi i köket på golvet tätt intill och ute på baksidan i en strålande sol. Smekte din mjuka päls, lade allt på minnet, strök dig med handen om och om igen. Begravde mitt ansikte och drog in din doft, förankrade den djupt, för att kunna plocka fram när saknaden blir för stor.
 
Har sörjt dig älskade vän, sörjt dig under en längre tid. När det stod klart att denna dagen en gång i närtid skulle infinna sig. Vi har verkligen levt här och nu, njutit, och sorgen har varit som ett ok på mina axlar. Har försökt att inte visa dig, men vet att du känt den. Den har inte varit där hela tiden, utan långt därifrån, men poppat upp med jämna mellanrum, för att påminna mig om att njuta av här och nu <3
 
Sorgen är det pris vi får betala för kärlek <3
 
Din matta i köket ligger kvar, känns som du är där, så den får ligga kvar. Platsen i soffan ekar tomt, men ser dig ändå där ibland, snusande på kuddhögen, eller armstödet! Promenaderna med Kaili har jag ju gått utan dig sedan en tid tillbaka, men tomheten när vi öppnar dörren för att kliva in är obeskrivlig. BackOnTrackfilten på jobbet ekar också tom, men även den får ligga kvar en tid, en tid. Kan höra dina tassar när jag öppnar kylskåpsdörren, matte vad bjuder du på nu, skillnaden är att det endast är Kaili som nyfiket kollar läget.
Kaili ja, har inte förstått förrän nu att Ni har varit i behov av varandra.! Hon förmodligen mer av dig än du av henne, ditt behov har varit jag. Er relation har för oss sett ut som att ok, vi bor under samma tak, men that´s it!

Hon har inte varit snäll alla gånger och du har fått mer än din beskärda del av hennes humör. Men du förstod henne, du vek undan, du gjorde vad som krävdes för att gå så konfliktlöst som möjligt ur situationerna med henne. Men hon sörjer dig likt oss och är allt annat än sig lik. Vi ger henne tid, den tid som vi alla behöver <3
När allt var över och jag gick tillbaka till baksidan så fann jag henne här, på DIN plats, vid ljuset jag hade tänt <3

Hör dina tassande steg om natten, jag hör dem. I natt hörde jag dem så tydligt så jag steg upp, gick och öppnade till baksidan, gick på toa, släppte in dig och stängde altandörren, kröp ner i sängen och försökte somna om, precis som så många nätter förr <3
 
Gråten kommer och går, gör ont, vi saknar dig så, för alltid i våra hjärtan <3<3<3
 
 
 To the moon and back <3
 
 
 
 

En vecka av lycka och glädje .... del 2

Publicerad 2015-03-24 21:06:01 i Allmänt, Foto, Hundarna,

De två första dagarna så hade Sandra utbildning vilket i sin tur ledde till att vi fick klara oss själva. Så måndagen tog vi det allmänt lugnt på förmiddagen och fixade till lite gemensam lunch. Eftermiddagen så gick vi på "tur" Carina och jag med hundarna. Vi var nog borta i strax över 2 timmar och vi njöt i fulla drag. Tanken var från början att vi skulle packat ryggan med godsaker men vädret ville sig inte riktigt som vi tänkt oss så vi bara gick. Det är så storslagen natur uppe i trakterna kring Sulviken och jag njuter varje sekund jag får vara där och andas luften och skåda det vidsträckta vackra <3! Passerade ett ställe med brant lutning uppför på vägen tillbaka och jag tänkte tyst för mig själv att här är Lo marker varpå Carina utbrister, Gudrun titta uppåt här kan man nästan se en varg =), ja sa jag då eller en Lo =)!
 
Mycket umgänge med diskuterande om än det ena och än det andra, god mat och dryck, man behöver inte mycket mer än så, livet är enkelt.
Gottade ned mig i Maximus dagligen, mitt hjärta bankar hårt för honom <3 och blir lika glad varje gång jag får återse honom! Han ger så mycket av sig själv, utan att han egentligen vet om det tror jag. Han har en magnetisk kraft och ingen går obemärkt honom förbi!

Tisdagen var vi barnvakt åt en sprudlande glad Tova. Blev en dag med mycket mys och mycket promenerande. Denna dag var även solen med oss så på eftermiddagen blev det återigen en promenad på runda 2 timmar men denna gång på "planmark". Korsövägen bjöd på strålande sol från klarblå himmel, vackra vyer, barnvagnsrally med våra glada 4-bentingar. Lite bildkavalkad:
 
 
Älskar den här bilden. Frey hjäääälp hon tar mig, bäst jag gräver mig till Kina ;)! Love ya <3

På tal om 4-bentingarna ja, alltså jag är mäkta imponerad av dem. Har liksom aldrig varit en tillstymmelse till gruff dem emellan. De har liksom bara funnit varandra och accepterat varandra. Dock saknades Storm, Heike och han har en speciell relation (fråga mig inte varför), så skall försöka ta tillfälle i vår eller sensommaren och åka hem till Carina med Heike och låta våra pensionärer träffas <3!
 
Carina och jag hade fram till nu bott i huset men denna dag plockade vi iordning våra saker och flyttade in i Frost stugan. Så mysigt är det där och såg fram mot långa sköna timmar frampå natten med vild kommunikation oss emellan fram till dess att någon somnade ifrån den andra .....
Tisdag kväll åt vi som alltid god mat och sedan startade Michelle juicebaren. Jösses vad gott det går att göra av grönsaker blandat med frukt, mmmmmm! De mest konstiga kombinationerna slutar med en smakexplosion =)!Funderar på att själv införskaffa mig en juicecentrifug, vi får se, det är ju det där med utrymmen ..... Dock så blev juicedrickandet lite för mycket för Carinas mage och resten får ni räkna ut själva. Vi fick bli särbor resten av den veckan dessvärre. Men som tur är så är ju sådana historier ganska snabbt övergående.
 
Onsdagen var det dags för slädtur på eftermiddagen och som alltid så blir jag gråtfärdig när jag står där på släden tittande ut över de vita vidderna med solen från den blå himmeln. Önskar alla fick uppleva detta, detta fantastiska, som gör att jag i denna stund får gåshud över bara tanken, Life is good <3! Fick köra ett 4-spann med Idita, Ice, Timber och Tennessee! Timber med en arbetsmoral utöver det vanliga och där kommer de ha en fantastisk Leaddog med tiden. Alla i mitt span var fantastiskt duktiga men Timber stack ut så liten han är <3!
Bildkavalkad, enjoy!
 
Meeeeen hallå, de andra går, hur tänker du, vi måste ju meeeeeeed =) Gillar den här bilden skarpt, den är så talande!
 
Ice som sitter i släden tillhörde mitt spann för dagen, men plötsligt var han mer sugen på att åka släde än dra ;) Det mest komiska är att han hade hela fjället att röja runt på men när han tog sig fri så valde han att krypa upp i Sandras släde. Vi fick oss alla ett gott skratt <3!
En trogen följeslagare i släden har Sandra i lilla hjärtat Tova!
 
Talila, en go o gla kelsjuk tjej, i sin lilla galenhet =)!
 
Trym har ett otroligt vackert huvud, meeeeee like a lot! Han är en totalt vacker hund men hans huvud mmmmm
 
Michelle
 
Sandra
 
De två systrarna med var sitt enormt stort hjärta och en härlig inställning <33! För det mesta iklädda ett varmt härligt leende!
 
Del 3 kommer inom kort men kommer blogga om min kväll igår med Torkild Sköld!
 
Kram var rädda om Er och njut av livet!
 
//Gudrun

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela