akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Igång med träningen igen

Publicerad 2014-01-31 14:48:00 i Allmänt,

och mår så gott i kropp och själ!
 
 
Saknar löpningen faktiskt men det får bli när snön försvunnit, ingen panik, jag klarar mig. Får 10 ggr hellre vara snö o vinter, konditionen kan jag få på annat håll!
Börjar känna mig stark och finns en risk att jag börjar gå till överdrift, men kan ju omöjligt vara farligt, bara härligt, hahaha! I onsdags körde jag CrossTrainer med 35 kg vikt, gick över förväntan. Var lite lurig då det finns en "man" som använder denna flitigt, jag ställde upp den för tyckte det var lite tunt på, men jag ställde inte ned den igen. Ska bli spännande o se om han kört med samma vikt som jag eller om han märkt någon skillnad ;)! Igår körde jag dubbelt, först Zumba och sedan PW med hundarna (skulle ju ändå ut, hehehe)! I dag får det nog bli en långpromenad och sedan lite Blossom på det, målsättningen iaf.
 
Jag har fått dille på snittblommor också. De är ju så galet fina och man kan få fantastiskt vackra saker för en liten, liten peng. Gör att dagarna känns enklare och så blir man glad av att titta på dem. Tulpanernas tid är ju nu men jag köpte mig annat denna gången, måste alternera lite. Lilja o körsbärskvist håller sig LÄNGE:
 
Ha en skön fredag och njut av helgen som kommer!
 
KRAM
 
//Gudrun
 

När man står maktlös och rådvill ....

Publicerad 2014-01-30 17:47:00 i Hundarna,

Vi hade en incident med Heike för ca 2 dgr sedan, och den upplevelsen vill vi gärna slippa en gång till. Ovissheten att inte veta vad som hände och varför gör att orosklumpen i magen inte vill släppa. Har lärt mig med åren och tiden att det handlar om att ta vara på nu´et. Vara och leva här och nu, kan vara nog så svårt att uppfylla men nog så viktigt. Vi är bara till låns, för ett litet tag, och har alla ett syfte att fylla. Hade en arbetskamrat som på ett vist sätt sa till mig: - Gudrun, vi dör bara en gång! Förvisso stämmer inte detta riktigt med min filosofi, men med just detta livet så är det så!
 
Vad var det då som hände?
Jag satt och jobbade sent och Heike låg i sin säck ett litet stycke bort. Plötsligt börjar han att hosta, sådär som man gör när man har fått något i halsen. Det hade han ju inte, eftersom han säkert legat i säcken en timma och sovit. Han slutar inte varpå jag reser mig och går runt köksön och frågar honom om allt är bra. Han slutar hosta och när han ser mig reser han sig hastigt upp och rusar fram till mig. Svansen mellan benen, öronen fällda bakåt och låg kroppshållning trycker han sig tätt, tätt intill mig, sådär så man upplever att han vill krypa upp i knät, så stor han är. Jag går undan ett litet steg och han är snabbt efter, släpper mig inte.
Sarah kommer fram och undrar vad som händer, samtidigt som jag håller om i princip hela Heike. Blicken är tom och han är svajig men vill inte lägga sig ned. Sarah blir jätteorolig och säger att han ser jättekonstig ut, som om han vore borta, vilket jag redan upptäckt. Andningen märker man knappast av, men den är där såklart, och jag fumlar efter pulsen på hans bakben, känns som vanligt.
- Vi måste göra något säger Sarah .... och jag svarar, - jag vet, men vad ..... Vad gör man i en sådan här situation, man står handfallen, ingen lösning någonstans. Kasta in honom i bilen och lämna honom ensam i bagaget var inget alternativ, hade inget tjänat till, hade bara inneburit stress. Det enda vi kunde göra var att finnas där för honom, i det han just då upplevde. Hålla om honom, tala lugnt till honom och stryka honom med handen. Det som kändes som en evighet varade kanske i max 1-2-3 minuter, sedan var han tillbaks. Inte till fullo tillbaks, men blicken, andningen var där och han lyssnade när vi pratade med honom.
Släppte ut honom på baksidan för att han skulle få lite frisk luft, han gick bredvid mig hela tiden, vek inte från min sida. Följde mig in igen där vi tog en paus, för att återigen en stund senare gå ut en sväng, frisk luft gör nytta tänkte jag.
 
Han har sedan dess varit sig hyfsat lik, mer närgången inpå mig men aptiten är densamma. Skall i nästa vecka beställa en seniorkontroll av honom, ta lite prover och lyssna på hjärtat. Inte för att jag vet om det gör någon skillnad, men då har man gjort det man har kunnat. Dock har vi talats vid Heike och jag, och han skall bli gammal ihop med mig, riktigt gammal, den överenskommelsen har vi, så det så! Inga mer skrämselincidenter, nej tack!
 
 
En bild från Jämtland i somras, där vi trivs som allra bäst =)
 
Mitt i natten i de djupa Smålandsskogarna =)
 
Igår på dagen började det snöa, lite lätt för att sedan öka i styrka och sedan ebba ut. När vi gick kvällsrundan igår Heike och jag så kom det fortfarande lite, lite, inga mängder men blev ändå lite påfyllning av det nästan obefintliga lager av snö som låg. Snöat något lite idag också men vill liksom inte "ta" sig, blåser gör det i alla fall ....
 
På lördag skall vi åka till Utby, hälsa på hos Kaili´s uppfödare. Det finns ett gäng små malamuter där och jag vill insupa doften och den härliga atmosfären kring just detta. Att vi sedan får träffa familjen Svanström/Bersan är ju en sådan jättebonus =)! O nej, vi skall inte ha med oss en valp hem, min tid för 3 malamuter finns inte som jag lever idag även om man kunde önska!
 
Magproblemet kvarstår dessvärre, har jobbat både igår och idag men igår kväll så fick jag ett anfall igen. Inte kul, inte kul alls men går bara att gilla läget och inget att göra åt.
 
Kram var rädda om Er och hörs snart igen!
 
//Gudrun
 

Sjukstuga

Publicerad 2014-01-28 21:51:00 i Hundarna,

och inte bara vi 2-benta utan även våra 4-benta. Vi har haft någon form av magåkomma men hoppas den är borta till i morgon. Vi har inte samma symptom någon av oss så ingen aning vad det är vi råkat ut för. Dock är jag väldigt glad över att jag sluppit kräkas, tummen upp på det =)!
 
Heike har varit ute en del och Kaili lika så, fått sig en och annan nötnacke som de gillar skarpt men tror det är därför deras magar är i uppror. Inga långa promenader och ingen träning för mig. Dock har jag klickertränat Kaili en del och det har inte blivit som jag tänkt fast det är ju själva tjusningen med klickern, man skapar helt enkelt där det passar bäst. Skall spela in vårt träningspass någon av de närmaste dagarna. Vi har galet kul o Kaili´s läten är värda att förevigas.
 
Sarah och Heike har haft mysstund i soffan. Tycker Heike´s posé är lite kul, tassen upplagd på mattes axel, en riktig tuffing <3
 
 
Nu skall jag försöka få huvudet på kudden och sova några timmar, blev inte så mycket av den varan i natt då det var nattliga toabesök av både mig och hund ... och återigen så tacksam för att jag har möjligheten att arbeta hemifrån ;)
 
Kram var rädda om Er!
 
//Gudrun
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela