akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Glitter och glamour kontra ångest och rädsla!

Publicerad 2016-01-01 22:24:57 i Allmänt, Hundarna,

Vår nyårsafton är noga planerad och börjar tidigt, med tuppen upp i ottan. Kontrollerar sele, halsband och koppel  så allt är helt. Tar på mig ytterkläderna och kopplar hundarna. Går igenom sele, halsband och koppel igen, allt för att vara på den totalt säkra sidan. Sätter Heike runt min midja och Kailis koppel får ett extra varv runt handen. Öppnar dörren och ber till han där uppe tar klivet ut genom dörren. Långpromenad avverkas och kan andas ut igen väl hemma efter timmen promenad. Mitt på dagen följer Håkan med ut, tar en långpromenad till med ut mot landet. Resten av dagen blir det en tur runt kvarteret en och en eller båda i sällskap med ytterligare 2-benting. 
Inväntar 24.00 och allt vad det innebär, stannar inne och skålar in det nya året med son och vänner ❤️ Väntar till 01.30 då Håkan och jag går kvällskissen och träffar på goda vänner som kommer med in en stund. En trevlig nyår om det inte vore för alla smällare o raketer!
Dock får jag nog i år ge en eloge till invånarna i Sävsjö för har inte varit alls lika mycket okynnesskjutningar som tidigare år.
 
Har läst så mycket inlägg om skotträdda djur och jag lider med dem alla. Läst om häst som rymt hagen och gått ned sig i en sjö, läst om kvigor som skräckslagna tagit sig ut och halkat så illa så de ramlat och brutit bakbenen med avlivning som följd, hundar som slitit sig mm mm
 
Så kan inte mer än vädja, snälla, snälla människor som bränner upp tusentals med kronor. Lägg dem på en hjälporganisation istället, please 😘
 
Vi har klarat oss bra i år, sluppit bli släpaD av en Heike med dödsångest, vi har tränat. Heike är allmänt ljudrädd sedan en nyårsafton för 2år sedan då någon brände av en raket som small precis ovanför honom när han låg på vår baksida och åt tuggben. Sedan dess är han rädd för mc, tåg, moped med högt ljud osv. Har alltid funnits där för honom, klappat, kramat, smekt, talat lugnande och varje gång han kommit till mig har han fått godis. Så det är så VI har löst vårat problem. Fickorna fulla med godis och en lugn och trygg matte att vända sig till. Kaili har oxå varit skotträdda men även henne har jag lyckats med att träna bort det. Var orolig för att hon skulle smittas av Heike men peppar, peppar!
 
Så hos oss har det i år varit glitter och glamour kombinerat med lite ångest och rädsla!
 
Önskar Er alla en god fortsättning på 2016, njut av den och var rädda om Er!
 
Stor varm kram ❤️❤️❤️
//Gudrun
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela