akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

När hjärtat brister

Publicerad 2015-09-02 22:47:00 i Hundarna,

och man inte har något svar eller en lösning just nu!
 
Mår så dåligt av att se Kaili och hur hon mår just nu. Mycket smek och kel blir det och hon tankar själv med jämna mellanrum. Ställer sig bredvid med huvudet sådär på sned som bara hon kan och ber om närhet och smek, fast hon egentligen inte är något stort fan av närkontakt överhuvudtaget. Då förstår man, förstår hur det är ställt och mitt hjärta går i tu!
 
Har ju sedan en tid tillbaka dragit ned på kortisonet sakta och succesivt. Detta för att vi tog ett sköldkörtelprov innan semestern som var helt upp åt väggarna. Enda förklaringen är att kortisonet ger de värdena och för att utesluta detta så måste kortisonet bort. Man vill inte medicinera något som inte finns där. Allt har gått enligt planerna och var väl relativt lugnt fram till dess vi var nere på 0,5 tablett varannan dag. Humöret från i höstas visade sig och ett klart tecken på att allt inte är som det skall.
Var det förvisso inte med kortisonet heller för verkar som Kaili fått många av de biverkningar som man kan få trots låg dos av det.
Började ge något som heter Djävulsklo till henne för skall ha samma effekt som kortison men utan biverkningar enligt de bloggar, örtmedecinsidor o dyl jag läst. Även vår veterinär hade bara gott att säga om det så min förhoppning var stor. Och visst det hjälper henne säkert lite granna men inte fullt ut därav alla tankningar och mysstunder.
Aptiten har avtagit och visst hon äter men under stor tveksamhet. Hon är ledsen, håller sig borta och allmänt tjurig och vresig. Gurglar och morrar och kommer på sig själv med att hallå det där vill jag inte och ber med hela sin kropp och varelse om förlåt, menade det inte, förlåt ....... så jo något är på tok ....... väldigt på tok.
 
Nya prover kommer att tas om 1,5 vecka. Om Djävulsklon ställer till det på provtagningen får tiden utvisa, var både jag och veterinären överens om. I värsta fall får vi vänta ytterligare 2 veckor för o se om det gör någon skillnad utan klon.
 
Ser dock inte att kortisonet är någon lösning heller med allt vad det innebär så står helt maktlös och ledsen och just nu lägger jag allt hopp till att hon har struma. Visst låter det dumt att man önskar någon en sjukdom men jag gör faktiskt det. Har struma själv och äter en liten tablett om dagen och får så göra livet ut men den lilla tabletten hjälper mig att leva ett normalt liv. Är det enda som krävs en liten tablett med en liten sväljning varje morgon, that´s it. Så jo jag önskar av hela mitt hjärta att det är struma som spökar i mitt älskade hjärtas kropp, så vi kan äta en liten sketen tablett ihop varje morgon <3!
 
 Kram
 
Gudrun

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela