Ibland är kokpunkten nära
och kan bara konstatera att det varit lite för mycket sista veckan. Mentalt låg och allmänt irriterad (märks bara hemma).
Har jagat på min bättre hälft i jakten på att hitta någon som kan lyfta ut skiten som står i tvättstugan och förpestar doften i vårat nystädade hus. Pannan är inplastad i ett begränsat utrymme men det hjälper ju inte. Dess odör sprider sig ändå. Ja jag vet, gnällig, men det är ingen fager doft och fattar inte att det kan vara så svårt att få någon att ta tag i det. Dessutom blir man dagligen påmind om lördagen och det vill jag komma ifrån så snabbt det går. Så idag så har jag roddat i detta själv och FÖRHOPPNINGSVIS så kommer de och bär ut pannan och ställer dit en provisorisk varmvattenberedare. Med det kommer vi LÅNGT och jag hoppas innerligt att det blir gjort, de har lovat mig, LOVAT! Tack och lov ingen megakyla ute och vår luft/luftvärmepump jobbar på så fint =)!
Igår kväll sent gick jag en sväng med hundarna. Vi tog skogen, älskar skogen på natten, så fridfullt och vackert. Hundarna ja, de har också fått sin beskärda del av en matte med dåligt humör ..... Vi kom ut i Högagärdebacken och där hade det sprutats snö. 3 STORA härliga högar med det vita guldet, åhhhhh jag älskar snön. Hundarna också såklart, båda fick glädjefnatt <3 Kaili mest. Dock betalade det sig när vi kom hem och hennes bakparti hade tagit lite stryk i att fara o flänga omkring i snöhögarna. Men hon kändes bättre idag hjärtat.
Lunchen avklarad och väntar nu bara samtal om att åka och öppna upp hemma och komma ett steg närmare vår vardagliga lunk.
Kram var rädda om Er för man vet aldrig vad morgondagen för med sig!
//Gudrun
