Änglar finns!
Vi har en, en skyddsängel, en väldigt värdefull sådan, jag gissar på min älskade mor <3! Pratade faktiskt om dig igår mamma, fast det vet du ju redan. Har en kompis som står mig varmt om hjärtat, vi finns där alltid för varandra när det blåser. Diskuterade igår avsaknaden av en mamma. Hon sa att hon många gånger trots sin mammas bortgång känner att hon ibland skulle vilja ringa henne, prata med henne, få ett råd och ett gott lyssnaröra. Jag sa då att jo så känner nog jag med någon gång ibland, men på något konstigt vis så känner jag att du är med mig. Kan inte förklara hur och varför, jag bara har och har haft den känslan med mig ända sedan du gick, älskade mamma <3. Många år sedan är det, men kan ibland kännas som igår!
Kaili väckte mig tidigt i lördags och när hon kommer så självmant så vet jag att hon behöver gå ut, ut en runda för att göra ifrån sig. Så jag klär mig och kopplar hundarna och tittar sedan på termometern -6 och ett stort brett leende dök upp i mitt ansikte. Termosarna åkte på, mössa och vantar och iväg bar det. Var en härlig morgon där och då att få vakna upp till och möta. Vi njöt alla tre av den höga härliga luften =)!
Vi hade planer för lördagen och skulle åka till Vetlanda. Dock hade Håkan sålt en markis åt sin far och vi var tvungna att invänta köparen. Tid var bestämt till kl 11 men kom ett sms som sa att de blev något sena. Vi svor en liten ramsa och sedan hoppade jag in i duschen. Strax innan 11 så var jag färdigduschad, borstat tänderna och donat lite. Gick in i vårt sovrum och klädde mig, byxor och BH, skulle hämta tröja i tvättstugan. När jag då kommer ut från vårt sovrum så ser jag rök i köksdelen, ingen "vanlig" rök utan en ganska tät. Skriker på Håkan - något är på tok, kom hit, det är någon rökutveckling här. Vi rusar båda ut i groventren där röken står tät nere vid fönstret. Det ryker från kläderna, vi sliter bort allt och står båda frågande inför var röken kom ifrån. Vi drabbades nog båda av lite lätt panik och när vi vänder oss om så ser vi att det ryker hejdlöst från elpannan. Håkan bara ropar till mig att vi måste ringa SOS vilket han gör medans jag springer in i sovrummet och hämtar ett lakan som jag håller i dörrhålet för att vi inte ska få in den tjocka fräna röken i hela huset. Håkan får kontakt med SOS och säger att vår panna håller på att fatta eld och att vi behöver en brandkår. Håkan kommer lite ihop sig med tjejen på SOS som hela tiden uppmanar och mer eller mindre vill tvinga oss ut ur huset men vi vägrar. Vi hade läget under kontroll, men hon sa gång på gång. Ni måste gå ut, röken är jättegiftig och jag kommer inte lägga på förrän ni är utom fara. Då blev jag så jädra irriterad och skrek att vi är just nu utom fara men om inte räddningstjänsten snart dyker upp så är det värre med tryggheten. Både jag och Håkan var lätt skärrande (Håkan mest). Röken tilltog och Håkan skulle försöka ta sig in i rummet för att plocka fram brandsläckaren men se det gick inte. Gick inte andas därinne. Jag tog ett andetag eller två och jag kan säga att det brände i halsen. Håkan bröt strömmen och var nog till stor hjälp.
Tog bara någon minut innan första befälet var på plats men kan ärligt säga att 1 sek kändes som en minut. Han skulle också försöka släcka men jag sa till honom att det går inte utan syrgasmask. Fick rätt, han var snabbt tillbaka. Strax efter hans ankomst så kom hela brandkåren, polisen och ambulansen. Där stod jag med påslakanet i dörrhålet lite lätt klädd, ja jösses, måste varit en syn för gudarna! Brandmännen skötte sitt jobb fint och alla mina blommor i fönstren plockades bort och fönstren ställdes på vid gavel för vädring Under tiden några arbetade med pannan.
Blev undersökt av ambulanspersonalen så jag syresatte mig ordentligt och det gjorde jag. Vi mådde bra både Håkan och jag, och jag var mest arg, arg över att detta överhuvudtaget får hända, kunde hända, vad hade hänt om vi inte varit hemma (det vet vi, vi hade varit hemlösa). Fanns någon som såg till att vår dag blev fördröjd, ja så är det och evigt tacksamma för det är vi.
Det hade enligt brandmännen behövts 1-2 minuter till, sedan hade det slagit eld. De uppmätte 97 grader och vid strax över 100 så självantänder det. Då hade det blivit ett explosionsartat förlopp, vilket vi tack och lov slapp. Ett rådigt ingripande från oss för att rädda huset så gott det gick från vår sida och snabbt marscherat av brandkåren i Sävsjö! Ett superbra och duktigt gäng 👏🏻👍🏻! Tänk vad lyckligt lottad man är som får ha dem så nära inpå. Man tar så mycket saker för givet i livet, men denna dag gav tid för eftertanke!
Dagen gick och höll huvudet högt men framåt kvällen kom upplevelsen och tankarna ifatt och fick fälla en och annan tår. Man hamnar liksom i någon chockartad bubbla. Nojig har jag blivit på köpet så sedan i lördags så drar jag ur alla kontakter innan vi går och lägger oss, hängsle och livrem ......
Idag har en firma varit och tittat till skadorna och innebär att pannan ska ut (i dagsläget har vi inget varmvatten) för den förstör tillvaron inne med sin fräna syrliga brändà elektronikdoft. Huset skall städas, allt tygmaterial skall tvättas (kläder, kuddar, täcke, hundgrejer osv)! Doftbekämpning, fönsterputs, rengöring ventilation osv ..., och viktigast av allt en ny värmepanna måste på plats.
Bara materiella saker som tur är, huset står kvar o vi med!
Idag hade vi -14 grader och jag njuter verkligen av att få vara ute, andas hög frisk luft! Igår startade IFK Sävsjö snökanonerna så vem vet, kan bli en rekordtidig premiär i Högagärdebacken 😊
Nu ska jag byta om för ett pass Zumba, sen får jag åka till jobbet o duscha! Man tager vad man haver som det så fint heter!
Var rädda om Er och njut av livet ❤️
Stor varm kram
//Gudrun
