akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Heike´s matkoma nummer 2 ...

Publicerad 2015-05-15 12:14:00 i Hundarna,

Ibland är det långt mellan gångerna men tiden räcker inte till.
 
I måndags när jag kom hem så var tanken att Sarah och jag skulle träna. Klev innanför dörren och när jag såg Heike så insåg jag att NEJ inte igen ....
Jo han hade ätit sig full på torrfoder. Hur han lyckats med det, ja, jag har inget försvar. Köpte en ny säck i söndags som jag ställde bakom ett draperi i groven för att den skulle i tunnan på kvällen. Dock så försvann detta helt ur Gudrun´s minne och på lunchen på måndagen så var jag så stressad så jag hade inte en tanke på den och såg den inte heller pga draperiet. Jepp, blev att ringa vetrinären på Jkp djursjukhus och köra in honom. Trodde i min enfald att han inte fått i sig lika mycket denna gången (bara 1,7kg insåg jag när jag vägde säcken) då han inte kändes "såååå svullen" dock visade röntgenplåtarna på något helt annat. Som veterinären så käckt sa, var han full förra gången så är det än fullare denna gången och vågar helt enkelt inte låta honom åka med hem. Fick återigen ett kvitto på att han enligt vet är i god form då han fick lyssna efter hans puls på 3 olika ställen innan jag sa att han har normalt låg puls och fick till svar att jo det har han verkligen. Ni måste träna mycket, sa han, nä sa jag, men vi går en hel del helt klart ;)!
Sur var väl bara förnamnet, han visste nog precis vad det handlade om. I vanliga fall ligger han bredvid, men inte här inte, nixpix!
 
Så blev att skriva in honom där och lämna en ytterst moloken Heike. Sa dock till dem att förra gången så blev han stressad och de höll inte telefontiden som var avtalad utan jag fick hämta honom tidigare. Så ok att göra det även denna gången om de anser att han kan åka hem!
 
Tisdag morgon klockan 09.00 ringer de och säger att Heike mår bra men är galet stressad och har stått och skrikit hela natten så de undrade om jag kunde komma och hämta honom typ NU. Lite svårt då jag har 1 timma till dem så vi kom överens om att jag skulle vara hos dem vid 10.30. De ansåg att han mådde bäst av att få komma hem istället. Som alltid så är det lång väntan på djursjukhusen och det köper jag men ibland undrar man. Dock så blev Heike och jag bortglömda denna gången vilket en receptionist uppmärksammade så hon fick ett extra + i kanten av mig, vilket jag också talade om för henne där och då inför hennes kollegor =)! Glad blev hon =)!
Heike blev ordinerad strikt vila i 3-4 dagar och total fasta i 1-2 dagar, obehindrat med vatten skulle han också ha. Inget hopp och lek och bus överhuvudtaget för de var väldigt rädda för magomvridning (vilket de inte gav sken av förra gången överhuvudtaget, händer inte sa de till mig då när jag förklarade min oro).
Om vi någon gång mer behöver lägga in honom så får jag erbjuda mitt glada jag också. Får bli att packa med luftmadrass och sovsäck och be om lite golvyta kanske ;)!
 
Nu är det fredag och ordningen är hyfsat återställd. Vi går lite längre promenader än runt kvarteret och han är åter slank i sin kropp. Han har dock gått ned i vikt sedan förra vet.besöket insåg jag och oroar mig lite. Han är inte megasmal men han har avmagrat utan att det finns någon logisk förklaring vilket verkar konstigt eller så tar åldern ut sin rätt, vad vet jag!
<3
Kram var rädda om Er och njut av denna underbara fredag!
 
//Gudrun

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela