En gnagande oro och ständig väntan ...
Men nu är bollen i rullning iaf, alltid något. Veterinären Anne tycker likt jag att det verkar konstigt med en så radikal viktuppgång på Kaili iom att Heike inte går upp alls. Kaili får mindre foder och mer motion och ändå så går vågen stadigt uppåt. Kan ju liksom inte sluta ge henne mat, inte schysst på något sätt. Prov på sköldkörtel är nu taget och väntar på svar på det fredag. Beroende på vad provsvaret säger så får vi ta beslut i hur vi går vidare. Dock skulle de ta blod och lägga i frysen idag för ev. fästingburna sjukdomar då Kaili också är vansinnigt trött och orkeslös ...
I måndags fick Anne känna på den lilla knölen och konstaterar att det förmodligen är en juvertumör. Kaili har idag varit inlämnad för borttagning av den och sedan skall den sändas på ananlys. Enligt veterinären har hon haft den där sedan innan kastrationen (köper inte det riktigt). För han hävdar att det efter kastration inte kan bli några juvertumörer, men jag har läst annat. Oavsett så trodde han att den var godartad, men lämnade ingen garanti på detta. Varför han trodde det var att den har växt sakta (4mm) och är en hård kula som man (om man vet om den) känner lätt, inget diffust över den, så hans prognos är god, hoppas han har rätt! Har även ringt Djursjukhuset i Jönköping, för har för mig att Kaili´s lungor röntgades där för att säkerställa att allt såg bra ut. Men känner att hade han sett något så hade han väl förmodligen nämnt detta. Sedan har vi fått hem morfintabletter då man inte kan ge NASI preparat ihop med kortison. Dock så tror varken jag eller veten att hon behöver dem för när hon kastrerades (som är ett stort ingrepp) så var hon sitt gamla vanliga jag med en gång, inte alls som killarna som trodde de skulle typ avlida ....
Så nu håller vi alla tummar och tassar för att saker och ting löser sig på bästa sätt!
Varit mycket ett tag nu!
Till helgen skall jag/vi bara göra en massa nyttigheter. Eller rättare sagt rensa av to do listan innan man går på semester, för man vill ju verkligen ha semester och inte en massa överhängande arbeten.
Håkan fyllde 55 år förra veckan, detta firade vi igår. Har inte funnits tid innan. Konstigt det där, barnen utflugna och man tror man får all tid i världen, eller hur, är det så då, nix, verkligheten ser helt annorlunda ut, hur blev det så?!?!?!
Nu så skall jag stänga ögonen för ett ögonblick, galet, galet trött!
Kram var rädda om Er!
//Gudrun
