Pensionär
Att komma till insikt är inte den enklaste saken i världen, att förstå, att inse att tiden och åldern tar ut sin rätt. Hjärtat går lite sönder i vetskapen om att tiden börjar så sakteliga rinna ut. Jag hoppas och tror att vi kommer få fortsatt tid framåt tillsammans, att åren fortskrider, men vet i hjärtat att varje minut, timme, dygn, vecka, månad, år framåt är en bonus och måste tas vara på, värnas om, hållas om och NJUTAS <3!
Den pigga, goa krabaten är där, ibland nyckfullt lekfull, ibland med ålderns förstånd, men också den slitna kroppen med ett ungt sinne <3!
Det visar sig som mest när vi går från liggande till stående, eller från stående till liggande. Vid promenaden i tempo och i uppförsbackar där vi går i slowmotion. Det märks också på kvällarna när vi skall gå långpromenaden och han självmant väljer att vara kvar hemma, när orken helt enkelt inte är där.
Vi har fått lära oss att inte jäkta, att ta det lugnt, bara strosa runt. Det är för mig som matte och ständigt på språng väldigt svårt, men jag får bita mig i tungan, jag får träna, träna, träna på att gå långsamt. Och jag gör det av kärlek till en av dem som betyder mest i världen för mig. För killen som kanske borde landat hos mig från start men ändå hittade hem till slut <3!
Med hjärtat fullt av kärlek <3
//Gudrun
