Alltså allvarligt talat
förstår Ni hur magiskt vackert det är ute. Som en saga, eller taget ur en naturbok. Älskar promenaderna tidigt på morgonen och sena kvällar där snön gnistrar så härligt i lampornas sken. Igår kväll så kände jag mig iakttagen på kvällspromenaden och tittade in snett vänster i en skogsdunge och där 10-15 meter in stod en hel flock med rådjur. De var nog 6-7 stycken i varierande storlek. Vi stannade upp jag och hundarna som inte brydde sig om dom ett dyft. Stod nog där i ett par minuter och vi tittade på varandra och var i totalt samförstånd. Pratade med dem lite granna men de stod alla tryggt kvar på samma plats. Sa hejdå och så gick vi hem åt. De här individerna gjorde min dag, blev både glad och varm i hjärtat av att ha fått möta dem där och då <3.
Har varit lite mycket av både det ena och andra ett litet tag, så Gudrun är sliten! Sådär sliten så det liksom inte är långt till gråt. Tror det räcker att någon säger bu vid rätt tillfälle så faller jag. Är en känslomänniska och önskar i mångt och mycket att man kunde stänga av dem ibland men se det går inte. Likadant så är jag humörs människa (väldigt långt mellan gångerna och krävs en hel del) och önskar oftast där och då att jag hade kunnat låsa in dem i en låda för att tas fram vid ett senare tillfälle. Dock så lärde jag mig iom min älskade mammas bortgång för väldigt många år sedan att långtjurighet lönar sig ALDRIG, så explosivt och ut ur systemet så är det bra sedan <3!
Älskade Joakim är hemma igen för en mellanlandning innan har far till Champoluc i Italien. Härligt att få rå om honom lite och lyckligt lottad över att få ha haft honom hos oss 2 ggr på en månad, inte så vanligt! Han tillför så mycket glädje och kärlek den pojken. Det gör alla mina barn men har dem ju på hemmaplan (vilket jag är så tacksam för) och därför blir man lite "fartblind". Dock har jag många gånger fått stanna upp och nypa mig i armen för att förstå hur lyckligt lottad jag är med HELA min underbara familj omkring mig.
Kram och var rädda om Er!
//Gudrun
