akillesmalamute.blogg.se

Om livet med polarhund, i vått och torrt, uppgång och nedgång, kärlek!

Tänk om

Publicerad 2014-09-29 17:27:05 i Hundarna,

alla hundar hade möjligheten att få gå i sele istället för halsband. Jag förkastar halsbandet och vad den gör med våra 4-fota vänner. Sele är så fantastiskt och jag har själv ett bevis på detta i Heike.
Vi skulle upp till skogen och gå ett spår, orkade inte ta selen. Halsbandet låg lätt tillgängligt och trädde den runt halsen. Han går i vanliga fall sedan flera år tillbaka i sele. Från start WGW-selen och nu Amoken så inte funderat nämnvärt på skillnaden halsband sele, förrän nu! Han drog som en tok, helt okontaktbar, superstressad :( ! På vägen hem så fick han gå i spårselen och gick hur lugnt och fint som helst och kontaktsökande precis som vanligt. Så slutsatsen av detta är SELE TILL ALLA! Ska beställa en amoken till Kaili direkt. Hon hatar sele men hon fick pröva Heike´s idag och gick fint, en strl mindre bara så är det klart sedan!
 
Spåret då, gick fint =)! Första gången någonsin Heike gick hela spåret i fin fart och hade nosen i backen. Var så stolt där i skogen när vi pinnade på för att bli mäkta irriterad när Heike hittade slutstationen och belöningen var borta! Morr! Som tur var hade jag godis i fickan så han fick belöning i form av det men inte detsamma som tänkt. Han fick springa lös efteråt och vi lekte tafatt i skogen, det är så härligt att se dem fullt utsträckta <3
 
Kaili fick sig ju givetvis också ett spår ett lååååångt ett som hon tog klockrent. Hon blir alltid så glad när spårselen kommer fram, hon verkligen älskar det. Blir arg på mig själv att vi inte gör det oftare men beror på att jag själv inte tycker det är så jättekul. Skall skärpa mig, lovar! Även Kaili fick springa lös i skogen och sträcka ut. Hon hade ordentlig koll på mig under hela tiden utom en ggr då jag tog tillfället i akt och sprang och gömde mig bakom ett träd. Såg henne hela tiden, gick 5 sek typ och sedan frös hon på plats. Tittade upp, lyssnade, tittade, lyssnade tittade. Tog ett steg framåt, lyssnade och vips där kom hon. Hon blev lite skakis där ett kort ögonblick men blev glad när hon upptäckte var matte var, härligt.
 
Kram var rädd om Er!
 
//Gudrun

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Alaskan Malamutes

Är en "tjej" som bor i Småland med min familj och 1 Alaskan Malamute. Bloggen kommer till största del att handla om Kaili, vänner och vår vardag samt äventyr!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela