Veckan som gått ....
Ja tiden rusar på och jag kom plötsligt på att shit, det är snart semester ..... åh jag våndas redan över att den snart är slut .... f-n man är ju knäpp!
I helgen har man än en gång blivit påmind om att man skall FIRA LIVET! Ta vara på det, vi har det bara till låns! Göra saker man gillar, våga chansa lite, ta steget <3! Livet är inte rättvist och vissa drabbas mer än andra, oftast känner man att nu får det vara nog, nog med både det ena och andra, men se detta kan man inte råda över, plötsligt slår det bara ned. Utan förvarning för vissa och med en lång väntan för andra :(, så njut av livet mina vänner, NJUT!
I veckan som gick så blev Heike dålig. Började med att han en kväll inte vill ha mat ... Heike inte äta mat.... finns ju inte på kartan. Med lite trugande från min sida så gick en liten, liten kycklingbit ned, that´s al! Sa till Sarah innan vi kröp till sängs att här är något som inte stämmer, inte stämmer alls ...... Vaknade klockan 2 på natten över att jag hörde ett ljud som sa mig att något inte stod rätt till. Jag steg upp och gick ut på altanen och klev rakt i en jättespya bestående av mest vatten .... Gick in i Håkans musikrum och likadant där inne, en gigantisk hög med vatten. Heike kaskadkräktes och mitt hjärta höll på att stanna. Jag såg genast bilden av hur det var när Kaili hade ätit kärnan från en persika som satt sig i tarmen .... vilket resulterade i en operation....
Jag kamperade med Heike i soffan denna natt. Han låg tätt, tätt intill och mellan varven så frossade han. Jag strök honom mjukt och viskade honom i örat att det snart skulle kännas bättre. Ägnade natten åt att läsa om kaskadkräkningar på hund och konstaterade att det är ganska vanligt. De får på något sätt i sig något som inte deras tarmflora klarar av och så vips. Dock är inte Heike en sådan hund som stoppar i sig precis allt och jag kan ärligt säga att jag inte vet var han fått i sig något men man ser väl inte precis allt som händer, fast man tror man har järnkoll .....Han var galet låg hela nästkommande dag men framåt 22.00 på kvällen så började han återvända till sitt ursprungliga jag. GLÄDJE!
Heike han fäller, han ser ut som en urfälld skabbräv typ! Killarna på jobbet frågade mig om han har snabb bantat över midsommarhelgen. Jag fick skratta, nä sa jag då, han har fällt ur pälsen, såhär ser han ut under allt fluff .... Ja jösses, jag förvånas varje gång över hur mycket päls det är på en malamute, a never ending story!
Kaili lider just nu av tristess så ikväll skall vi ut o springa hon o jag. Får se hur det går med min hals/nacke, men ut skall jag/vi! Funkar det inte får jag sätta henne vid cykeln helt enkelt. Hur jag vet att hon lider av tristess .... ja det tar sig uttryck i beteende hon inte haft tidigare, som att bli extra extra super duper glad av att se människor. Och ni som känner henne kan ju då förstå hur detta blir, urartar till ... Så nu skall prinsessan få bli riktigt trött ....
Vår jordnötpilates använder vi ganska flitigt och så härligt se deras glädje när jag plockar fram den. Kaili vet att vänta på sin tur, hon är grymt duktig på detta. Heike vill gärna köra precis hela tiden och tycker det är jättejobbigt att behöva vänta, plutten!
Nu skall jag rusa vidare till jobbet!
Ha det bäst, enjoy Life!
KRAM Gudrun
