Passgång eller ej
är just nu en "stor" fråga i en fb grupp. Jag har själv valt att avstå vissa grupper på FB då jag anser att det är för mycket smutskastning och slå sig själv på bröstet, inte allt men det "lilla" som är där är tillräckligt för att göra mig ledsen, äter upp mig inifrån och suger en massa onödig energi.
I alla fall, diskutionen passgång på malamute eller inte är en ständigt återkommande fråga. Jag har ingen lång erfarenhet av hund, ej heller av rasen Alaskan Malamute men har under min tid med hund (som till stor del varit "skadad" hund) ändå sett och lärt mig ett och annat. Första ggr jag hörde ordet passgång var när jag skulle börja "rehaba" eller rättare sagt försöka hjälpa Akilles till ett bättre liv med sina armbågar. Vi gick i water treadmill första ggr och tjejen som hjälpte oss furundrades över att han inte passade utan travade korrekt. Akilles gick ALDRIG i passgång trots sina onda armbågar. Kaili har aldrig passat, tills för 6 månader sedan då hon började passa i låååånngsam skritt, inte i travet men just i låååånngsam skritt. Heike har passat ända sedan han kom till mig, skritt eller trav spelar ingen roll, han passar i båda. Planmark, uppför, nerför, promenad eller drag spelar absolut ingen roll, han passade jämt.
För ungefär 6 månader sedan började jag märka att Kaili gick orent. Alla andra såg det inte men mitt öga märkte att något inte stod rätt till. I samma veva började hon oxå att passa i just långsam skritt. Var hos veterinären för ca 1 månad sedan och där upptäckte man att hon har en liiitten defekt mellan 7e kotan och S1. Min slutsats är att passgången och ryggen har ett samband. Om man inte tidigare har passat och plötsligt går över till det så borde det logiskt vara något fel.
Heike har som sagt passat sedan han kom. Har ifrågasatt detta och fått till svar att han är rutinerad, erfaren, sparar på krafterna då passgång skall vara den mest energibesparande gången. Jag köpte det till en början men sedan har jag varit hos Pia och Heike fått vibba och plötsligt så börjar han någon enstaka gång, mellan varven plötsligt att trava. Flest ggr direkt efter att vi varit hos Pia och vibbplattan gjort sitt. Heike har varit galet stel i ryggen och har märkts när jag masserat honom där. När jag lyft huden har det varit "segt" och huden "krullat" sig på specifika platser där. Nu när jag börjat träna Kaili och Heike har åkt med på ett bananskal så har hans stela rygg börjat mjukna. Han är inte alls lika seg vid massagen och huden krullar sig inte lika mycket och hör och häpnad han går oftare och oftare över till trav från passen. Min slutsats, ryggen och passgången har ett samband.
Jag kan på inget sätt bevisa att så är fallet men anser att sannolikheten att det inte skulle vara så minimal. 3 hundar med olika åkommer, en med armbågar och 2 med rygg kan svaret från mig bara bli att rygg och passgång har ett samband. Kan rent instinktivt känna att hunden själv väljer att "steloperera" sig för att minska smärta/obehaget. Sedan kan man aldrig generalisera och det gör jag inte heller. Finns likt oss människor olika sätt att gå och är säkert så att en och annan individ väljer passgång, eller som en del beskriver det går över i passgång vid ex. hård uppförsbacke. Men att hela tiden passgånga tror jag personligen är ett sätt för hunden att avlasta något som är obehagligt. Om de någon gång ibland gör det vid hårt arbete så finns säkert ingen anledning till oro, men varför chansa och inte kontrollera! Behöver inte vara något som är bestående, man kan åtgärda och kan vara en sådan enkel sak som att muskla på hundens rygg med lätta vardagliga medel. Det är lätt att skjuta det ifrån sig med tanken att de är effektiva o erfarna, men är det verkligen så? Man skall inte måla f-n på väggen, men man skall heller inte ta för lätt på det.
Att det sedan skulle vara "ras-relaterat" och en "specialitet" är helt absurt. Att sedan jämföra Alaskan Malamute med Islandshästar är än mer absurt i mina ögon. Dock kan jag tycka att det är konstigt att det inte finns någon studie på just detta med passgång hos hund, när det nu finns på så mycket annat inom hund.
Nu har jag sagt vad jag har för slutsatser och tror. Om det sedan är den reala sanningen får någon annan bevisa. Jag kommer dock fortsätta att styrketräna, rehabba o massera mina hundar för kan jag på kort tid få bättre resultat på Heike så innebär det att jag kan nå dit när han väljer travet före passen. En utmaning jag vet, men väl värt att pröva och jobba för, vill han skall må så bra som möjligt.
Kram var rädda om Er för vem vet vad morgondagen för med sig!
//Gudrun
I alla fall, diskutionen passgång på malamute eller inte är en ständigt återkommande fråga. Jag har ingen lång erfarenhet av hund, ej heller av rasen Alaskan Malamute men har under min tid med hund (som till stor del varit "skadad" hund) ändå sett och lärt mig ett och annat. Första ggr jag hörde ordet passgång var när jag skulle börja "rehaba" eller rättare sagt försöka hjälpa Akilles till ett bättre liv med sina armbågar. Vi gick i water treadmill första ggr och tjejen som hjälpte oss furundrades över att han inte passade utan travade korrekt. Akilles gick ALDRIG i passgång trots sina onda armbågar. Kaili har aldrig passat, tills för 6 månader sedan då hon började passa i låååånngsam skritt, inte i travet men just i låååånngsam skritt. Heike har passat ända sedan han kom till mig, skritt eller trav spelar ingen roll, han passar i båda. Planmark, uppför, nerför, promenad eller drag spelar absolut ingen roll, han passade jämt.
För ungefär 6 månader sedan började jag märka att Kaili gick orent. Alla andra såg det inte men mitt öga märkte att något inte stod rätt till. I samma veva började hon oxå att passa i just långsam skritt. Var hos veterinären för ca 1 månad sedan och där upptäckte man att hon har en liiitten defekt mellan 7e kotan och S1. Min slutsats är att passgången och ryggen har ett samband. Om man inte tidigare har passat och plötsligt går över till det så borde det logiskt vara något fel.
Heike har som sagt passat sedan han kom. Har ifrågasatt detta och fått till svar att han är rutinerad, erfaren, sparar på krafterna då passgång skall vara den mest energibesparande gången. Jag köpte det till en början men sedan har jag varit hos Pia och Heike fått vibba och plötsligt så börjar han någon enstaka gång, mellan varven plötsligt att trava. Flest ggr direkt efter att vi varit hos Pia och vibbplattan gjort sitt. Heike har varit galet stel i ryggen och har märkts när jag masserat honom där. När jag lyft huden har det varit "segt" och huden "krullat" sig på specifika platser där. Nu när jag börjat träna Kaili och Heike har åkt med på ett bananskal så har hans stela rygg börjat mjukna. Han är inte alls lika seg vid massagen och huden krullar sig inte lika mycket och hör och häpnad han går oftare och oftare över till trav från passen. Min slutsats, ryggen och passgången har ett samband.
Jag kan på inget sätt bevisa att så är fallet men anser att sannolikheten att det inte skulle vara så minimal. 3 hundar med olika åkommer, en med armbågar och 2 med rygg kan svaret från mig bara bli att rygg och passgång har ett samband. Kan rent instinktivt känna att hunden själv väljer att "steloperera" sig för att minska smärta/obehaget. Sedan kan man aldrig generalisera och det gör jag inte heller. Finns likt oss människor olika sätt att gå och är säkert så att en och annan individ väljer passgång, eller som en del beskriver det går över i passgång vid ex. hård uppförsbacke. Men att hela tiden passgånga tror jag personligen är ett sätt för hunden att avlasta något som är obehagligt. Om de någon gång ibland gör det vid hårt arbete så finns säkert ingen anledning till oro, men varför chansa och inte kontrollera! Behöver inte vara något som är bestående, man kan åtgärda och kan vara en sådan enkel sak som att muskla på hundens rygg med lätta vardagliga medel. Det är lätt att skjuta det ifrån sig med tanken att de är effektiva o erfarna, men är det verkligen så? Man skall inte måla f-n på väggen, men man skall heller inte ta för lätt på det.
Att det sedan skulle vara "ras-relaterat" och en "specialitet" är helt absurt. Att sedan jämföra Alaskan Malamute med Islandshästar är än mer absurt i mina ögon. Dock kan jag tycka att det är konstigt att det inte finns någon studie på just detta med passgång hos hund, när det nu finns på så mycket annat inom hund.
Nu har jag sagt vad jag har för slutsatser och tror. Om det sedan är den reala sanningen får någon annan bevisa. Jag kommer dock fortsätta att styrketräna, rehabba o massera mina hundar för kan jag på kort tid få bättre resultat på Heike så innebär det att jag kan nå dit när han väljer travet före passen. En utmaning jag vet, men väl värt att pröva och jobba för, vill han skall må så bra som möjligt.
Kram var rädda om Er för vem vet vad morgondagen för med sig!
//Gudrun
